Efter att ha varit rotad på samma ställe, i drygt ett halvt sekel, har man rört på sig. Igen. Diplomatkvarteret är ett minne blott. Nu är man granne med Krister Jern.
Det är med blandade känslor man överger Bogegatan. Det känns tungt att lämna vaktmästarna Maigun Jakobsson och Jill Enström. Trevligare flickor finns inte. Men samtidigt får katterna det mysigare på Rutegatan. De får en liten trädgård att röra sig i. Och en annan slipper slita boots i en massa trappor.
Jag har fått frågan om hur en gammal lantis klarar livet i stan. Hur jag får dagarna att gå. Inga problem. Man kan införskaffa en ljusblå overall, gympadojor och börja knalla Hälsans stig.
Jag har vandrat stigen två gånger. En gång åt varje håll. Ännu har jag inte träffat på några lömska rävar eller tykna blottare. Ett annat tidsfördriv är att åka rulltrappa vid Clas Olsson. Och så har vi kolonilotten där man kan hälsa på Kenneth Svegsjö i Grindstugan, mannen med jordfräsen och den korkade hobbyn som egentligen är ganska smart.
Långtråkigt i stan? Nej för bövelen!
Och så har vi Friskis & svettis. Där kan man lyssna på en pratglad kille som kallas Lillis. Han har gjort den inaktiva träningen till en skön konst. Han rör sig mellan, och på, maskinerna i slow motion. Jag är övertygad om att den grabben aldrig har presterat så mycket som en enda droppe svett i sitt liv. Men han är kul och alla gillar honom. Jag hänger med i hans tempo. Utan svårighet.
En annan kul kille är Örjan. Han har alltid en personlig tränare med sig. En dag sa han: "Du Ingvar, du vet väl att jag spelar på lotto och hästar. Vill du komma på fest när jag vinner?" Ett sådant erbjudande tackar man inte nej till. Jag undrade hur mycket han hade tänkt att vinna, 10 000 kanske? "Nä, 30 miljoner. Och då bjuder jag på mat, kaffe och tårta."
Jag behöver kanske inte uppgradera festgarderoben i rödaste rappet.
Marie i receptionen har plockat med en ovanlig sedvänja från Gothem. Hon niger när man anländer. Urtjusigt tycker jag. Men skulle väl smälla av om även träningsgurun Beo stod där en morgon, inte knäböjande, men bugande som en japansk biografvaktmästare. Visst är det trevligt på Friskis. Det artiga gymmet.
Kranka katter tar också tid. Dessbättre är det nära till tv-veterinären Håkan Onsjö. Han är dock inte på plats i stan alla dagar. En kisse med magbesvär hänvisades till Slite där Onsjö, smart nog, hade lämnat över jobbet till en kollega.
Det var dagen efter inbrottet i kliniken och det var kallt som i en tibetansk snögrotta. Kölddimman rök ur gapet på den nygelhänte inhopparen när han undersökte sjuklingen. Detta var en starkt bidragande orsak till att kontrollen inte ledde till något gripbart. Men tro inte att betalningen frös inne.
Nu har Anga-Pelle gått igenom släktens alla cyklar. Jag hade räknat med att slippa besöka hans verkstad. Men en dag hängde vänster trampa på skyns. Han fixade en ny trampa och såg dessutom till att det finns reflexer både bak och fram på hojen. Allt för den facila summan av 50 riksdaler. Han är Guds gåva till velocipedåkarna.