2 april
Har så ont i högra armen att jag knappt kan använda den när jag sitter och skriver.
Men jag får skylla mig själv, jag var ju på armbrytartävling i går kväll. Den nybildade armbrytarklubben Rauk Arm anordnade sin första tävling och det var packat med folk på Fiket. Fyra klasser: Ungdom. Damer. Tuppklass. Tungviktare.
Överlägset flest tävlande var det i damklassen. Nära tjugo stycken. Jag roade mig med att gå runt och häckla närvarande icke deltagande herrar med frågan:
-Varför ställer du inte upp?
Fem typiska svar: 1. Inflammerat eller förkalkat muskelfäste i höger axel. 2. Nyligen skadat finger. 3. Krånglande armbåge. 4. Misstänkt näthinneavlossning (!). 5. Måste hem och passa hundvalp (!!).
Själv ställde jag upp i Tuppklassen och förlorade första matchen mot rörmokarens son efter knappt två sekunder. Därefter vann jag en och förlorade en match.
Inte illa, jag kan nog bli något.
–
Att ständigt blir lurad av bankerna har vi så smått börjat vänja oss vid. Det kanske måste vara på det viset för att kapitalismen inte ska gå under och aktieägarna ta livet av sig?
Men om nu även våra dagliga matinköp ska innehålla moment av medvetet lurendrejeri, då är det dags att knyta näven och visa knogjärnet.
I en insändare i lördagstidningen skriver Eva Stenvide från Klintehamn, bosatt i Söderåkra i Småland, om sitt inköp av paprika på Ica Maxi i Visby. Hon nappade på ett ”erbjudande” på paprikor för 9:90 kronor styck. Eftersom där också fanns ett kilopris angivet vägde hon paprikan och upptäckte att paprikan egentligen kostade 5 kronor! När hon påpekade det i kassan fick hon till svar:
-Det är styckepriset som gäller!
--
Förra krönikans utlovade drama om de svarta damskorna, som tvunget måste vara i Kalmar klockan 19 på fredagskvällen. Så här var det:
Det nystartade ServiceCentret på orten där jag bor efterlyste på Facebook torsdag förmiddag:
För kunds räkning sökes svarta finskor (dam), låg eller ingen klack. Urgent! Behövs i morgon fredag.
Fredag förmiddag:
Någon som kan ta med ett par svarta finskor till Kalmar idag?
Några timmar senare:
Tack alla inblandade i ”Projekt svarta finskor”! Micke åtog sig att köra skorna till Kalmar.
Men förgäves. Skorna skulle användas klockan 19, men färjan och Micke kom inte till Oskarshamn förrän 19.15. Och till Kalmar är det nära tio mil.
Men varför i panik efterlysa ett par skor på Gotland för användning vid någon festlig tillställning i Kalmar? Finns det inga svarta damskor att låna eller köpa i Kalmar? Tvingades damen som skulle ha skorna stanna hemma?
Frågor som jag hoppas få ett svar så att jag slipper ligga vaken på nätterna och grubbla.
–
Ringer Visby Motorcentral i ett bilärende och hamnar i ett callcenter i Italien!
Egentligen inga problem med det, för jag kopplas genast vidsare till rätt avdelning och rätt person i Visby. Men jag, en man som var med redan på den tiden då det fanns en telefonväxel i varje socken och då man måste beställa rikssamtal för att ringa till fastlandet, har bara lite svårt att riktigt fatta hur det hela fungerar.
Och varför?
–
Om en vecka är nog högerarmen fullt brukbar igen.