Därför kommer inte alla insändare in i GT
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag har till och med blivit hotad att jag ska bli anmäld (undrar till vem?) om jag inte tar in en viss insändare.
Till alla som ringer eller mejlar säger jag att det inte är någon rättighet att få en insändare publicerad. Insändare måste följa de publicistiska reglerna lika väl som allt annat i tidningen. En insändare kan bli anmäld till pressombudsmannen lika gärna som en artikel eller en notis. Därför är det viktigt att det inte blir fel.
Jag har avstått från att publicera hundratals insändare i GT sedan jag började i augusti förra året. Och det finns naturligtvis ett skäl till varför jag inte tagit in dem i tidningen.
Jag publicerar inte insändare som...
...är rasistiska, eller har en rasistisk underton.
...handlar om påhopp mot en namngiven person, men underskriven med en pseudonym.
...handlar om personer som har blivit illa bemött i en affär, eller som tycker att de har köpt en vara som sedan inte hållit måttet. Det är så oerhört personligt, berör väldigt få, för att inte säga enbart den som är drabbad.
...är obegriplig och där jag inte förstår vad insändarskribenten egentligen menar.
...helt enkelt inte går att läsa eftersom den är slarvigt skriven för hand (nu kommer dock dessbättre 95 procent av insändarna in via mejl).
...har en helt anonym avsändare. Jag måste alltid veta vem som skrivit innan jag publicerar.
En del insändare hänvisar till webbadresser, jag försöker att inte ta med dem i tidningen, utan ber insändarskribenten skriva om. Även om en dator nästan finns i var mans hem är det fortfarande några som är datorlösa, och då blir de utestängda.
Jag bröt dock själv mot detta för någon vecka sedan när jag i den här spalten hänvisade till språknämndens hemsida när det gäller nya ord. Några hörde av sig att de kände sig utestängda från vidare information, och jag lovar att tänka på det i fortsättningen.
Beklagade mig nyligen för att det var helt onödigt med dubbdäck den här vintern. Var snuddande nära att skifta däck strax före påsk. Då slog vintern till. Hade jag inte haft mina dubbdäck kvar hade jag inte kunnat använda bilen. Vad är det som händer egentligen? Första riktiga snön i slutet av mars. Det är inte klokt.
Visserligen kan snön komma sent. Jag minns så väl en Valborg som barn då snön vräkte ner när vi såg brasan tändas på Galgberget. Det satte så djupa spår att jag aldrig kommer att glömma hur vintern kämpade för att hålla våren borta. Men dagen efter hade vintern fått ge sig, och det var strålande solsken.
Var i Stockholm på möte i tisdags och onsdags. Faktiskt första gången jag var uppe just dessa två vardagar sedan jag började jobba här på Gotland i augusti.
Om jag saknat något? I varje fall inte köerna i affärerna, trängseln i tunnelbanan eller den där bussen som prickade en vattenpöl och stänkte ner mitt vänstra byxben när jag stod och väntade vid ett övergångsställ. Det var inga snälla tankar jag hade om den busschauffören.
Endre i semifinal i innebandy. Det är nog större än vad jag har förstått. Men även om det blir final missar jag den. Finalen spelas samma dag (19 april) som det är final i Popgiss. Där vill vårt lag vara med.
Visby Ladies säsong tog slut i onsdags. Nu kanske "Dino" får tid att börja med spinning igen.
Jag kommer att sakna Eva Bofrides krönikor på onsdagar.
Men jag kan ju fortsätta läsa Evas blogg på helagotland.se, men aj, aj, det var ju precis sådana hänvisningar jag skulle undvika. Fy på mig själv. Dock vet jag att Eva snart dyker upp på sidan elva i den här tidningen.
Trevlig helg!