De gamla behöver sina djur
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Moster Elsa fyller 90 år och vi åker till Klostergården i Roma för att gratulera. Min syster från Kalmar och jag.
Det ska också komma syskonbarn och en del andra från norra Gotland där släkten i huvudsak håller till. Smörgåstårta och kaffe ska vi bli bjudna på. En ljuvlig lördag med sol och underbar blomsterprakt i markerna. Moster Elsa ska få ett storartat firande, som hon kommer att ha glömt efter en timme. Längre än så räcker numera inte hennes minne.
I en rullstol utanför entrén sitter en kvinna och njuter av solskenet, När hon får syn på oss slår hon förtjust ihop händer och säger:
- Oj då, här kommer ni med blommor till mig!
Dement eller skojar hon bara ? Svårt att veta, men vi förklarar så skonsamt som möjligt att blommorna inte är till henne.
- Ja, ja, säger hon och ler brett.
När vi kommer inomhus misstänker vi att någonting är fel. Moster Elsa ligger på sin säng och sover med en likaledes sovande katt vid fotändan, ett bord i rummet är fyllt med blommor och gratulationskort, men inte en enda släkting från norr syns till.
Vi kommer en dag för sent!
Vi väcker vår moster och efter en stund minns hon någorlunda vem vi är. Vi sjunger en bit och gratulerar 90-åringen.
- Nej usch, inte är väl kärringen redan så gammal? säger hon och tar en klunk av punchen vi haft med oss.
Våra bin överlevde vintern och har nu fullt upp. Förstår inte hur de orkar slita som de gör. Tidigt igång och sent till vila, ingen rast ingen ro. Drottningen har börjat äggläggningen och på en dag kan hon lägga närmare 3000 ägg. Under sommaren innehåller en kupa cirka
70 000 bin och de ska alla ha mat. Dessutom stjäl jag cirka 40 kilo honung ur deras förråd.
Otack är världens lön, så bi skulle jag inte vilja vara.
Dejten med Babben Larsson i Stockholm gick bra.
Vi träffades på Bromma flygplats, jag bjöd på kaffe och vi satt och pratade i nästan två timmar. Babben berättade en sanslöst rolig historia om ett bilåkande äldre par från Eke och jag gav henne sex ägg från mina frisprättande höns. Sedan flög jag tillbaka till Gotland och Babben åkte hem till Solna.
Vad vi pratade om och vad det var som var så roligt med paret från Eke, det kan ni så småningom läsa i sommarupplagan av Gotlandsguiden.
Moster Elsa en gång till.
Jag berättade att det låg en katt och sov vid hennes fotända när vi kom in i rummet. Vad jag förstår så hör katten hemma på Klostergården. Går omkring där bland de gamla och blir klappad och bortskämd.
Djur på vårdinrättningar är ganska vanligt, för man vet att djur betyder mycket för trivseln och det psykiska välbefinnandet. Men det är inte överallt som djur är välkomna. När jag för tio år sedan en kort tid jobbade på Sudergården i Burgsvik fanns det en katt på en av avdelningarna, men den blev man tvungen att göra sig av med när någon bland personalen klagade. Jag tror det handlade om allergi. De gamla sörjde och det gjorde den övriga personalen också.
Är det så självklart att en anställds välbefinnande alltid måste gå före de gamlas? Säkert finns det i arbetarskyddslagen bestämmelser om det, men jag tycker inte det är rätt.
Moster Elsa pratar mycket om "sin" katt och i hennes lilla värld, där de flesta minnen från förr är utplånade och framtiden kraftigt begränsad, betyder en sovande katt vid hennes fötter oerhört mycket.
Nu en tid utan blåst har jag varje morgon vadat ut till mina strandnära nät. Senast i morse fick jag en öring och en stor sik. Siken måste väl för guds skull vara lovlig nu?
Att bo så här nära stranden är naturligtvis en stor lyx, långt ifrån alla förunnat. En god vän till mig flyttade för en tid sedan här från stranden till en lägenhet Hemse och när jag en dag frågar honom om han inte saknar närheten till vattnet, suckar han och säger:
- Det var svårast i början, men nu har det tack och lov börjat klucka och brusa i mina vattenburna element och då känns det lite bättre.
I sommar blir det ingen gliiiiidtävling på cykel ner mot hamnen här i byn. Det har annars varit tradition i slutet av juli i rätt många år nu, men i år är tävlingen flyttad till 22 maj, Kristihimmelfärdshelgen, då det är premiär för storsatsningen Vårskriket här på här på sydligaste delen av ön.
Själv brukar jag överleva första omgången i glidtävlingen, men inte så mycket mera.Till årets tävlingen kommer jag dock bättre förberedd än någonsin. Jag har nämligen köpt ytterligare en Hermes med helt fantastisk glidförmåga. Funderar dessutom på att raka benen.
Jag kan bli en sensation.
Nu ska jag packa min väska för jag och hustrun ska åka till Malta.
Sandaler, en skjorta, två kortärmade tröjor, en tunn jacka, två par strumpor, två kalsonger, en keps, ett par jeans, en tandborste, en reseguide, bankomatkort, körkort... ja, det får räcka. Jag reser alltid med minimalt bagage, för när jag kommer hem är det ändå flera plagg jag inte använt.
Jag har en vädjan.
Det kanske inte händer så mycket på Malta att skriva om, så mejla mig gärna lite om ditt och datt den här veckan jag är borta, så får jag kanske ihop till en krönika nästa måndag också.