Häromdagen fick jag ett telefonsamtal från en nyinflyttad gotlänning från ett annat land.
Han ville prata tidning och nyhetsvärdering.
"Det händer stora saker i världen varje dag. Men oftast hittar man ingenting i tidningen om det dagen efter. Och ibland blir det bara en liten notis. Hur tänker ni då?"
Jag förklarade vår roll som lokaltidning, vad läsarna förväntar sig av oss. Skulle vi bygga upp tidningen efter de största nyheterna i Sverige och världen skulle vi inte ha speciellt många lokala nyheter.
Våra nyheter på inrikes- och utrikessidan är ett komplement, för att ni som läser GT ska få en bild vad som händer i omvärlden. Därför blir det många små notiser om stora händelser.
Det är ytterst sällan GT låter förstasidan domineras av en nyhet som inte är lokal. Om vi toppar tidningen med en icke lokal nyhet ska vi hitta någon person från Gotland som varit på plats där något allvarligt har hänt. Som den 22 december förra året då vi skrev om Anders Hellberg, tidigare köpman i Visby, som blev ögonvittne när en tyfon drog in över ön Negros utanför Filippinerna där han numera är bosatt. Vi skrev även om flera gotlänningar som var på plats när tsunamin drog in över Japan i mars förra året.
Men jag har full förståelse att det finns läsare som reagerar som i måndags då vi på utrikessidan skrev 14 rader om att sju dödades av en bomb i en tv i Pakistan. Samtidigt hade vi två sidor om St Hansskolan i Visby som hade öppet hus för att visa sin skola. De här nyheterna är förstås inte jämförbara. Men för GT:s läsare är det som händer nära det absolut viktigaste. Det är den rollen vi har som nyhetsförmedlare.
Eller vad tycker ni som läsare?
Hör gärna av er med synpunkter både om detta och allt annat som berör tidningen. Adressen har ni här nedan. Eller kommentera på helagotland.se.
Första juni flyttar GT till nya lokaler på Visborg. Blir nästan som att komma hem igen. Gjorde lumpen på P 18 som pansarskyttesoldat. Blev friskriven efter 111 dagar med en bruten fot. Och tack vare det kom jag in i journalistiken på allvar. Var nämligen tvungen att fullfölja min militärtjänstgöring. Men i stället för en fortsättning på P 18 lyckades jag få en plats på tidningen Värnpliktsnytt. Där gjorde jag sedan mina resterande dagar i det militära. Det var mer en journalistutbildning än militärutbildning. Med Håkan Larsson, numera rikskänd vinskribent, som chef, och med lumparkompisar som Lars Adaktusson, John Chrispinsson, Peter Wennman, Staffan Dopping och Lars Thunbjörk kunde jag i varje fall inte klaga på omgivningen. Skulle kunna skriva en längre följetong om mina åtta månader på Värnpliktsnytt och Stockholms Stabskompani. Men det får bli en annan gång. Kanske.
Paul McCartneys nya jazziga platta "Kisses on the bottom" som jag skrev om förra veckan finns nu i min skivsamling. Det blev näthandel. Jag fick inte tag i den i någon affär. Den är förövrigt sensationellt bra. Paul McCartney kör covers på 50- och 60-talshit blandat med tre egna stöpta i samma form. Fantastiskt.
Ringo Starr, den gamla Beatles-trummisen har också kommit ut med en ny platta, Ringo 2012. Den är inte lika bra. Då är jag ändå snäll.
Trevlig helg!