"Den ende uppriktige var brynäsaren"
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Obegripligt är det när bruden behåller sitt gamla efternamn och lägger till makens. Lisa Andersson blir Lisa Andersson Bengtsson. Vad händer den dagen Lisa kommer underfund med att maken egentligen är en lat drönare? Som hellre sitter framför TV:n med en sexpack folköl och kollar engelsk fotboll, än ägnar Lisa och trädgårdslandet berättigad omsorg. Och hans hygien har passerat bäst före-datum. För länge sedan. Hon sparkar naturligtvis ut gubben.
Halvåret senare är cirkusen igång igen. Lisa har blivit blixtförälskad i Carlsson som hon träffade under en trädgårdsvandring i Källunge och ett hejdundrande bröllop på Jernvägskaféet i Dalhem fullbordar lyckan. Bengtsson är av förståeliga skäl inte bjuden. Han hade ändå inte kommit, eftersom festen kolliderar med cupfinalen på Wembley. Och då kan inte ens vilda hästar dra honom från storbilds-TV:n, köpt på avbetalning. Därmed har Lisa blivit Andersson Bengtsson Carlsson. Vilket innebär vissa svårigheter när hon ska skriva under checken när hon handlar syltbär av lingonbilen. Man får hoppas att Carlsson är en hygglig kille, som duschar emellanåt, annars bli det problem. Vem vet, det kanske lurar en Davidsson bakom Krampbroboden. En adonis med sköljmedelsdoftande nystrukna boxer-shorts av märket Börje Salming.
Vad hade jag själv hetat om jag tagit hustruns namn? Jo, samma som Tysklands förbundskapten i fotboll, Joachim Löw. Den som följde VM:et minns honom som killen med den svarta pannluggen som täcker större delen av ansiktet. Löw eller inte Löw. Nu vänder vi blad.
Jag var med och delade ut tidningar på Slite marknad. Har aldrig tidigare träffat så många glada och trevliga människor. Om det berodde på vädret eller på att öns politiker var närvarande, vet jag inte. Var gömmer dem sig under icke valår? Jag fick för första gången se både Eva Nypelius och Bror Lindahl i verkligheten. Jag morsade på Tommy Gardell som jag inte sett sedan vi gick på gym för drygt tio år sedan. Grabben var rena solskenet, så ock pastor Svensson från Roma. Röstfisket pågår, utan att man säger det rent ut. Den ende uppriktige var brynäsaren Kea Svensson. Rösta på mig, sa han.
Men tyvärr, Kea, jag har lovat Mats-Ola Rödén. Tydligen har jag, som politisk novis, virrat till det mer än vanligt förra gången, enligt ständigt lika elake redaktör Lars Schill. Den trogne läsaren Gösta Stenfält var inne på samma linje, vilket han ämabelt påpekade i Slite. Till och med Mats-Ola var osäker. Nä men, jag har lovat att rösta på dig i kommunalvalet och det håller jag. Och du Kea, vänta nu, du får min riksdagsröst. En känga i varje läger, alltså.
Årets bästa helg! Kräklingbo marknad i dag. GA-loppisen i morgon söndag. Vi ses.