Den långa jakten på färjan
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I färjans bakre sittsalong, den utan filmvisning, sitter jag och lyssnar på musik i hörlurar. Alldeles överväldigad blev jag när jag upptäckte att det nu även går att lyssna på P 2 i färjans radiosystem. Hoppas det inte är en engångsföreteelse.
Jag är på väg till Oskarshamn och sedan vidare till Skåne, där jag ska se om pappa mår så dåligt som han ibland säger att han gör. Samtidigt ska jag gå på sönernas teaterföreställningar i Malmö och Lund.
Tur att mina barn är vuxna, tänker jag där jag sitter och ser ett antal småbarnsföräldrar på jakt efter sina lyckligt omkringspringande barn. I tre timmar ska den jakten pågå.
Snöoväder på väg, meddelas i en kort nyhetssändning i radion, mellan Vivaldi och Mahler.
Ungefär där somnar jag.
Vaknar när färjans högtalare meddelar att det är en halv timme kvar till Oskarshamn. När jag tittar ut ser jag små öar som jag tidigare aldrig sett och när vi kommer riktigt nära ser jag hus, bryggor och en mängd annat som är helt främmande. En stund misstänker jag att färjan går en annan väg in till Oskarshamn, men så är det naturligtvis inte.
Det är onsdag och då går en morgonfärja till Oskarshamn. Jag brukar annars alltid åka kvällsfärjan och då ser jag inga öar, hus eller bryggor i mörkret.
Jag är glad att jag bor på Gotland. Av många skäl. Ett skäl är politikerna, som jag tycker är himla bra. Jag vet att det är många som nu kommer att ha invändningar, men jag tycker i alla fall att de är bra. Oavsett partifärg och oavsett vilket "block" som har makten på ön så gör de ett bra jobb.
Inga skandaler, inga korrupta mutkolvar, inga skitförnäma stroppar som leker "kungar" (eller "drottningar"). Bra folk helt enkelt.
Jag tänker ofta på det när jag är på resande fot, som nu, och läser de lokala tidningarna. Alltid hittar jag någon artikel om svinaktiga politiker.
I fredagens Skånska Dagbladet läser jag om den moderate toppolitikern Stefan Möller i Staffanstorp, som tvingats lämna alla sina (M)-politiska uppdrag.
Bo, en 20-årig förståndshandikappad yngling, fosterhemsplacerades hos Möller. Bo tvingades bo i ett kallt och smutsigt uthus och för det fick moderatpolitikern 100 000-tals kronor i ersättning. "Rimligt", tyckte Möller.
Den artikeln hittar jag på sidan tolv i tidningen. Jag bläddrar vidare och kommer till sidan tjugotvå. Rubrik: Stefan Möller i politiken igen. Han har tackat ja till en av Sverigedemokraternas platser i fullmäktige!
Jag är nästan helt säker på att någonting liknande aldrig skulle kunna hända på Gotland.
Klockan är nu kvart över tio och jag sitter i vardagsrummet hemma hos pappa i Lomma och skriver. Pappa sover fortfarande, men nu ska jag gå in och väcka honom. Jag vet precis vad han kommer att säga:
- Jag orkar inte gå upp, jag vill sova!
När jag fortsätter tjata blir han bara arg och då låter jag honom sova en stund till. Jag läser i hemtjänstens dagboksanteckningar och överallt hittar jag noteringar som
"Ville inte stiga upp och äta frukost", "Avböjde dusch, ville fortsätta sova", "Ville ej gå på promenad idag..." Dag efter dag samma sak.
Hemtjänsten fungerar mycket bra och pappa känner sig trygg med personalen. Förmodligen tryggare med dem än med en son som inte låter honom sova hur länge som helst. 97 år, trött och deprimerad.
Idag ska jag laga stekt fläsk med löksås. Då blir han kanske lite gladare.
Några kilometer utanför Lomma finns ett litet skogsområde. I en glänta brukade pappa och jag kasta varpa på den tiden han klarade av sånt.
Nu åker jag dit för att plocka tallkottar till min rök hemma i Burgsvik. På Gotland hittar jag aldrig några större kottmängder under tallarna, men här finns massor. Jag har med mig en kratta och jag samlar ihop kottarna i stora högar. En äldre promenerande man stannar och tittar på mig.
- Det blir ju väldigt fint det här! säger han.
Han tror förmodligen att jag är en arbetslös man, som nu är involverad i någon slags arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Kotträfsning i skog i Lomma.
- Ja, visst blir det! svarar jag, för jag vill gärna att mannen när han kommer hem ska berätta att politikerna i moderata Lomma verkligen bryr sig om oss arbetslösa, på väg tillbaka till arbetslivet.
Mannen nickar vänligt och fortsätter sin promenad.
Efter att ha fyllt två sopsäckar med kottar kör jag Kustvägen ut mot Bjärred. Längs den här vägen, med vidunderlig utsikt över Öresund mot Danmark, bor de riktigt rika. Runt sina hus har många byggt murar och andra hinder ända ner till vattnet för att folk inte ska kunna promenera här. Men nu har länsstyrelsen och miljödomstolen sagt ifrån: Alla hinder ska väck!
Detta nämnt med anledning av Joakim Kuylenstiernas försök att göra en bit av stranden vid Själsö till sin privata. Må byråkratin och strandskyddslagen segra!
När jag kommer hem har pappa stigit upp och han har ätit frukost och sedan satt sig framför TV:n för att titta på tennis. Där har han somnat.
Jag väcker honom. Han tittar yrvaket på mig och säger:
- Jag vill att du åker till Systemet och köper en flaska vodka, så att vi kan ta en grogg i kväll!