Den lille gossen kommer aldrig att glömma mig
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
På vissa sätt är vi ju alla världsföräldrar! Alla bär vi ansvar för världens alla barn.
Jag och min man tar detta ansvar på djupaste allvar. Vi ser det rent av som vår plikt att vägleda barn och ungdom som verkar ha behov av våra lärdomar.
För några veckor sedan kastade sig min man ur bilen för att läxa upp två småkillar som kastade snöbollar efter en till synes upprörd och gråtande tjej. Som en riddare kom han galopperande i sin röda volvo och räddade flickan undan de två små slynglarna som blev röda i ansiktet och stammade generat när han röt åt dem. Jag själv nöjde mig med att stå i bakgrunden och se sträng ut.
En annan gång nöjde jag mig inte med det. Jag var i kiosken och stod i en seg kö när två småkillar kom in. De var väl i tio-, elvaårsåldern och en av dem gick och pratade i telefon.
Uppenbarligen pratade han med en tjej som han var lite förtjust i och samtalet var så bedårande gulligt att jag ohämmat började tjuvlyssna. Jag hann till och med tänka tankar om att det kanske finns hopp för manligheten ändå, tills den lille gullige gossen helt plötsligt kastade ur sig att "hon är ju en hora".
Då blev jag alldeles iskall inombords. Pojken och tjejen i andra änden på telefonlinjen pratade tydligen om en tjej i klassen som hade varit ihop med "typ alla". Och då var hon en hora.
Jag gick ur kön. Låtsades begrunda några löpsedlar medan jag väntade på att samtalet skulle ta slut och den lille gossen skulle lägga på luren. När han gjort det stegade jag fram.
- Vet du vad en hora är, lilla vän? frågade jag.
Gossen fattade direkt vad som komma skulle och såg så skamsen ut att jag nästan ångrade mig.
- Jo..., sa han.
- Bra. Då tycker jag att du ska tänka dig för både en och två gånger innan du kallar dina jämnåriga klasskamrater för sådana saker igen.
Ja, du ska tänka dig väldigt noga för innan du kallar vilken tjej som helst för det ordet. Förstått?
Jag ångrar inte mitt tilltag. För det första så är prostitution ingenting man ska gå runt och anklaga folk för hit och dit.
För det andra är jag innerligt trött på det ständiga skuldbeläggandet så fort en tjej/kvinna tar för sig lite. Vare sig det gäller en elvaåring som varit ihop med "typ alla" eller en 18-åring som fått omkull ett helt hockeylag.
Borde vi inte alla egentligen glädjas med den kvinna som får/tar sig nöjet att ligga med folk? Herregud, när det kommer till kvinnor och sexualitet kan man tro att var och varannan här på ön ännu lever på Jesu kristi tid och även har Frälsaren som sin personliga idol och förebild. En kvinna som inte lever i en fast relation utan tar för sig av singel-
livets frukter förpassas till dödsskuggans sal. Amen.
För det tredje så vet jag av egen erfarenhet att det blir lite mer svung i det hela om det är någon utomstående som skäller på en.
Så här i vuxen ålder kan jag tacksamt se tillbaka på min barndom och minnas alla de lärdomar/åthutningarna som vuxna människor, utöver mina föräldrar, gav mig.
Jäklar vad man skämdes. Och jäklar vad deras ord och kunskaper har fastnat i ens huvud sedan, för resten av livet.
Den lille gossen som gjorde misstaget att förolämpa en lilltjej i min närhet kommer förhoppningsvis aldrig att glömma mig.
Förhoppningsvis kommer han aldrig att kalla någon för hora igen. Och världsföräldern Jenny T har gjort ytterligare ett handtag för världens barn.
Så här på slutet måste jag kompensera Mats Petterssons ovetskap om det kvinnliga könets existens.
Därför:
Lista över mina fem favoritidrottare från ön:
Anna Jakobsson, innebandyspelare.
Clara Markstedt, fotbollsspelare.
Linnea Gustavsson, orienterare.
Malin Larsson, fälttävlare.
Jenny Hardingz, boxare.
Lista över mina fem gotländska favoritmusiker:
Josefin och Marie Nilsson.
Gruppen Aba.
Lee Gotvik
Tjejerna som går första året på rocklinjen Ella i Fårösund.
Annen Jakobsson.