Destinationen tar inte problemet på riktigt allvar
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Responsen efter min förra krönika "Bilkön till båten får mig att koka över av ilska" har varit enorm.
Jag har fått mejl och telefonsamtal från gotlänningar både här på ön och i förskingringen på andra sidan havet. Det har varit en livlig debatt på helagotland.se hela veckan.
En del tycker att det är en sandlådedebatt och att det inte spelar någon roll om man får köra på eller av först eller sist.
Både kända och okända personer har kommit fram till mig och tycker att jag har helt rätt.
Det är irriterande att vara tidigt ute till båten, och sedan få se alla som kommer sent bara åka förbi och ombord.
Jag tycker inte att Destination Gotland tar köproblemet riktigt på allvar.
I tisdagens GT intervjuades Per-Erling Evensen, som är marknadschef på destinationen.
Han sa bland annat så här:
- Jag har full förståelse för att den som sitter i sin bil blir irriterad när andra bilar vinkas förbi utan att man har en aning om varför det händer. Det är inte många som klagar över det här. Missnöjet finns nog mest hos dem som reser väldigt frekvent.
Det är klart som sjutton att ingen klagar. Till slut kommer man ju på. Men det är de här irriterande minuterna som man får se andra komma på före som är så oerhört störande.
Själv säger Per-Erling att han inte känner någon frustration i kön:
- När man förstår hur det fungerar blir det lättare att acceptera det.
Jaha. Då är det bara att rätta in sig i ledet och hoppas på turen nästa gång lotten dras i färjekön.
Däremot verkar destinationen inte ha varit så tydlig att berätta för alla resenärer hur det fungerar.
Nu sätter jag streck i den här debatten. I varje fall för stunden.
GT:s Egyptentävling är avslutad. Nu väntar vi på att tävlingskupongerna ska ramla in.
Har en mycket bestämd känsla av att många kommer att ha alla rätt och att lotten kommer att få utse en vinnare.
Nästa fredag presenterar vi vinnaren i tidningen.
Veckans skiva: Songs from the road - Leonard Cohen. Cohen har varit ute på turné under några år. Och här är resultatet från resorna runt världen. Cohen är 75 år, men hans röst håller fortfarande fantastiskt bra. Det är balsam för öronen att lyssna på den här skivan.
Kärleken till ett idrottslag kan visa sig på många olika sätt. När Södertälje Sportklubb var riktigt på dekis i ishockey, och spelade i en lägre division, sjöng hejaklacken den här ramsan när laget förlorade: "Ni är kassa, men vi älskar er ändå...".
Det är nog snart dags att plocka fram ramsan igen. Den här säsongen har verkligen inte börjat bra.
Jag vet inte hur det gick till, men jag missade "Solsidan" när serien gick i tv. Visste inte ens vad det var när sonen rekommenderade programmet.
Jag köpte boxen, som innehåller tio avsnitt och har aldrig skrattat så mycket.
Just nu spelas säsong två in. Kommer i en tv-ruta nära dig så småningom. Har vi tur släpps boxen på dvd samtidigt.
I tisdags åkte höstjackan fram. Och i onsdags plockade jag fram handskarna. Men halsduken och mössan får vänta ett tag.
Veckans yrke i Vi i femman: Ordningsvakt.
Gamla deckarhjältar håller på att åldras ifrån oss. Henning Mankell har pensionerat Kurt Wallander som fick Alzheimers sjukdom i den sista (?) boken om den trivsamme Ystadspolisen. Och i Leif GW Persson nya och givetvis alldeles utmärkta bok "Den döende detektiven" får Lars Martin Johansson en stroke.
Hur ska vi klara oss utan de gamla hjältarna?
I veckan fick vi 319 kilo nytt kök till landet. Kartongerna står staplade på varandra i vardagsrummet.
Nu ska lådor och hyllor "bara" sättas ihop och sättas upp.
Räknar alltså inte med att ha några fritidsproblem den närmaste månaden.
Men det blir nog fint när det blir klart.
Trevlig helg!