Jag begriper ju att det inte finns någon relevans i det för jag är egentligen inte snål, möjligen sparsam.
Men när jag ser på mig själv utifrån, när jag ser den där muskige vilden koppla loss kundvagnen med en femkrona istället för en tia, för att jag då bara förlorar just fem kronor, istället för tio, om myntet av någon anledning skulle fastna i låset, känns det lite dumt.
Men det är inte lätt att vrida invanda vanor.
Pappa var likadan. Förmodligen har jag fått det från honom. Han kom från Vadstena i Östergötland så mina ekonomiska ticks kan inte enbart bero på att jag är född och uppvuxen i Småland, smålänningar sägs ju vara just snåla.
Pappa kunde köra många kvarter för att slippa en p-avgift på ett par kronor, kunde köra långt till en mack vars bensinlitrar var några ören lägre.
Ändå var han inte snål, pappa. Sparsam, men alls inte snål.
När jag var i Budapest gratisåkte jag på bussarna. Struntade i att stämpla biljetten och sparade därmed tio öre per tur. Det var ju jävligt begåvat. Tur att jag inte stötte på någon kontrollant.
När jag sedan kom till Sverige satte jag mig i en taxi och fick skjuts någon mil för flera hundra.
Efteråt har jag undrat: hur tänkte jag där?
Jag fick mycket från pappa, på många sätt är jag som han fast jag aldrig skulle bli sådan. Är det inte så man säger? Jag ska aldrig bli som mina föräldrar.
Sparsam, försiktig, ett stort kontrollbehov, drog jag i en skruv kom pappa alltid med en sista vridning, bytte jag däck var det inte klart förrän han kollat om allt satt fast, jag är likadan, jag känner hur han hinner ifatt mig.
"Ta det försiktigt, har du nycklarna med dig, ring när du kommer fram". Jag hör mig säga allt det där som stod mig upp i halsen.
Det har aldrig hänt mig att något mynt fastnat i ett kundvagnslås, jag vet inte om det ens kan hända. Men om så sker går det nog att få tillbaka ett annat i kassan. Så egentligen är det inget problem.
Men man ska hålla hårt i slantarna, det är jag uppvuxen med. De små slantarna, det är dem som gör en glad.
När jag var sju eller åtta eller så var jag i Vänersborg. Då hittade jag en och sextiotvå på marken (fördelat på en enkrona, en femtioöring, en tioöring och en tvåöring, det fanns den typen av mynt då).
Jag minns det ända hit. Jag var jätteglad. Det var inte småpengar, det.
Enkronan låg under trätrallen i en telefonkiosk (det fanns den typen av kiosker då). Jag köpte godis sen, jag fick jättemycket.
Magnus Ihreskog
magnus.ihreskog@gotlandstidningar.se
0498-20 24 10