Det är okej att inte orka med ibland
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
✔ Om man, på en kommunal instans, arbetar efter en särskild likabehandlingsplan som säger att alla ska behandlas lika, oavsett kön, hudfärg och så vidare, hur gör man då när man har som grundtanke att pojkar/män och flickor/kvinnor faktiskt ÄR olika? För om de då är så väldigt olika så kan man väl inte behandla dem på samma sätt? Olika beteenden och sätt att vara kräver väl olika bemötande? Och hur gör man då med den där likabehandlingsplanen? Då kan man ju lika gärna kasta den i sjön!
✔ Varför anställer man en människa som bara har några år kvar till pensionen, som vd på ett stort företag, särskilt när man har en ung, minst lika kompetent person att välja på? Alltså, inte för att vara elak, men det finns en orsak till varför man går i pension när man blir gammal!
✔ Kan inte tidningarna, liksom de gjorde med Björn U´s bygge, även lägga upp en karta med en pil som visar exakt vart Mikael Persbrandts hus ligger? Så man vet i vilka buskar man ska ställa sig och häcka!
✔ Tror ni att man kan genomgå en behandling och på så sätt bli fri ifrån sitt behov av att misshandla den man älskar? Tror ni att det funkar?
✔ Tror ni att det finns någon kurs eller behandling som man kan gå för att rå bot på sitt behov av att blotta sig för barn och vidare försöka våldta dessa? Om inte, vad händer när sådana människor släpps ut ur fängelset?
✔ Såg ni den vackra illustrationen som Naturskyddsföreningen hade i sin helsidesannons i torsdagens GT? Jag riktigt hajade till, så vacker var den! Det är min gamla lärare som har målat den! I både bild och naturkunskap hade jag Ann-Catrin och hennes lektioner var alltid lika underbara. Underbara för att hon är en eldsjäl i allt hon gör.
✔ Varför går alla människor som är med i kyrkan, men inte bryr sig ett dyft om den och inte ens tänker gå och rösta i kyrkokvalet, helt enkelt ur kyrkan? Jag tycker det är befängt att vara med i någonting och dessutom betala pengar för att få vara med, när men egentligen skiter fullständigt i hela grejen och bara är med för att, till exempel, få gifta sig där. Varför vill man ens gifta sig i kyrkan, inför Gud och hela hennes församling, om man inte ens tror på henne?!
Svar önskas!
Jag har tagit Treo varje dag i två månaders tid. Dels för att jag var förkyld jätte länge och dels för att Treo, tyvärr, har en så upp- piggande effekt på kroppen! Vår bebis sover mellan från 20.00 till 08.00 varje natt, men ändå har jag gått runt och känt mig som, ja, som en galen person.
Vissa dagar har jag fantiserat om att få bli lite överkörd eller på annat sätt drabbas av någon lindrigare skada som skulle kräva sjukhusvård några dagar eller så. Så att jag bara skulle få ligga där i sjukhussängen och läsa tidningar och pyssla lite.
Kanske ringa någon vän. Borsta håret kanske. Bli ompysslad och omhuldad av vuxna människor som inte kräks på ens kropp dagligen. Det vore som en dröm!
Men nu har jag slutat med Treon. Det kändes inte helt sunt. Istället har vi kommit fram till att både mor och far behöver ensamtid och lagt upp en plan för detta.
Och jag struntar i er som tycker det är tråkigt och olustigt att läsa om hur jobbigt det ibland kan vara att vara småbarnföräldrar.
Antingen är ni alldeles för gamla så ni har glömt hur jobbigt det var, eller så har ni inga egna barn, eller så är ni overkliga, muterade människor. Det ÄR skitjobbigt att vara förälder ibland. Underbart, ljuvligt och alldeles fantastiskt för det mesta.
Men när man står på randen till galenskap så måste man få uttrycka det, så man i alla fall får en chans till bättring, innan man kliver ut i vägen och hoppas på en mildare överkörning för att få lite frid.
Jag tror att det finns väldigt många föräldrar som går runt och slirar på den där randen till galenskap ibland, men som aldrig vågar säga något, i rädslan att bli anklagade för att vara dåliga föräldrar, för att inte älska sina barn eller för att få socialen efter sig.
Det är inte okej. Därför ser jag det som min mission att predika föräldraskapets svårigheter för eder och säga eder att det är okej. Det är okej att inte orka med ibland.
Veckans kvinna får bli den vackra Mona Wahlgren, som jobbar med rök/tobaksavvänjning på sjukhuset och som har solen med sig vart hon än går.