Klockan tre i eftermiddag går en epok i graven. Lunchrestaurangen Brinken stänger porten för gott efter 45 år. Och det känns ungefär lika nostalgiskt tråkigt som när Lunkans konditori försvann från St Hansgatan och när Wessman & Pettersson tog bort skivorna ur sitt sortiment och blev en mer renodlad bokaffär.
Men det är tidens gång. Och samtidigt måste man naturligtvis unna ägaren Christer Sandström sin pension. Han har inte haft riktig semester på 45 år, och är väl värd att göra något annat.
Själv var jag en trogen Brinkenbesökare på 70-talet. Jag åt lunch där flera gånger i veckan, nästan alltid falukorv och makaroner.
Sedan jag flyttade hem igen för snart fyra år sedan har dock besöken inte blivit så många.
Och att gå dit i dag är väl knappast någon idé. Det kommer att vara kö ut på gatan för att få äta den sista lunchen på Gotlands mest långlivade lunchrestaurang.
Det mest unika med Brinken är att tavlan där man kan beställa sin lunch har sett likadan ut under alla år. För 45 år sedan var den en sensation. I dag är den säkert kulturminnesmärkt. Det lockar faktiskt lite att gå dit och trycka på den röda knappen för falukorv och makaroner.
Cyklade förbi några av stadens medborgare, som brukar sitta på parkbänkarna runt östercentrum, häromdagen:
- Kolla, han med cykelhjälmen, ropade en av medborgarna, och syftade på mig.
- Det är ingen cykelhjälm. Det är en blomkruka, sa en annan.
Själv känner jag mig dock väldigt trygg med min hjälm, hur ful den än är.
Eilert "Garvis" Määttä har gått ur tiden alldeles för tidigt. "Garvis spelade 117 A-landskamper i Tre Kronor, blev världsmästare i Moskva 1957. Jag lärde känna "Garvis" under mina år i Södertälje. Han var en fin man på alla sätt och vis. Nu är både han och en annan man med stort hockeyhjärta från Södertälje, "Stisse" Johansson borta. "Stisses" tröja sitter upphängd i Scaniarinkens tak. Det borde "Garvis" också göra. "Garvis" blev 75 år.
Förr i tiden, då jag bodde på fastlandet, var trav den minsta gemensamma nämnaren för mig och mina kompisar som bodde kvar på Gotland. Det var då vi träffades och gick igenom vad som hänt under året. Vi missade inte en travdag.
Nu träffas vi på annat sätt och samtidigt har i varje fall jag delvis tappat mitt travintresse.
Det beror mycket på att travets hela profil har förändrats. Visbytravet har haft två tävlingsdagar hittills den här våren. Första gången var det lunchtrav, andra gången eftermiddagstrav som startade klockan tre. Båda gångerna var det över 900 besökare.
De enda som hinner gå på trav på dagtid en vardag är de som inte arbetar. För ingen tar väl semester för att gå på trav i april och maj?
Gotlands Travsällskap gör dock ett fantastiskt arbete som håller verksamheten i gång. Jag vet att det är ekonomiska orsaker som ligger bakom att trav avgörs på tider då de flesta jobbar.
ATG som styr travet behöver travlopp att visa upp i tv direkt till sina ombud, och till lunchtravet i TV4. Därför är det nu trav vid lunch, på eftermiddagar, kvällar och helger.
Utan lunch- och eftermiddagstrav skulle sporten med all säkerhet inte leva längre på Gotland.
Så vi gamla traventusiaster som tycker att trav på kvällar och söndagar är de bästa får hålla till godo med de sju "vanliga" travdagar som bjuds i år.
Trevlig helg!