Det är väldigt elakt att tuta på övningskörande
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det gick ganska bra när jag tänkte på krokusar, den första glassen i solsken samt att slippa vinteroveraller och leriga stövlar. Men sen tittade jag ut genom fönstret och då regnade det snö utanför. Vårkänslorna dog.
Nej, istället känner jag för att Gnälla. Och det tänker jag även göra.
Jag tänkte börja med att inte bara gnälla, utan med att rent av utfärda en liten förbannelse över en viss grupp av människor som lever och verkar mitt ibland oss i samhället. Nämligen De Som Tutar På Övningskörande!
OKEJ att man tutar om den övningskörande gör allvarliga fel och riskerar trafiksäkerheten, men att drabbas av ett ofrivilligt motorstopp på utfarten från Willys är inte vad jag kallar för direkt trafikfara. Det är bara en liten miss och det är därför rent av ELAKT att börja tuta och blinka på den stackars stressade övningsköraren.
Vidare ska jag gnälla på Ingrid Thunegård som dissar (dissa = förakta, se ned på, säga nej till, etcetera) ungdomar, särskilt journalistikstuderande sådana, ganska hårt i sin krönika i Gotlands Folkblad i torsdags. Eller, jag blir egentligen inte klok på om det ÄR en diss eller inte, men det som gör mig gnällsugen, är när Ingrid hävdar att ungdomar/journaliststudenter inte läser varken skönlitteratur eller dagstidningar längre och inte lyssnar de på Sveriges radio heller. Jag blir oerhört barnslig när jag läser dessa "fakta" och vill skrika att JAG i alla fall läser skönlitteratur!
JAG läser dagstidningar och inte bara nöjessidorna i Expressen. JAG lyssnar på Sveriges radio, närmare bestämt Sveriges radio P3- kanalen för ungdomar, som innehåller både roliga och smarta och intellektuella program samt en jäkla massa bra musik.
Och trots att även jag är ett stort "fan" av ordet "skit", så är en av mina absoluta favoritförfattare Ivar Lo-Johansson. Jag har läst skitmånga av hans böcker och de är verkligen skitbra. Mobergs också för den delen. Och Boyes såklart. Och jag känner jättemånga ungdomar som är som jag och inte bara lyssnar på Mix Megapol och läser löjliga pocketböcker av Marian Keyes.
Ingrid skriver även "dagens journaliststudenter lyssnar sällan eller aldrig på Sveriges Radio, än mindre läser de dagstidningar. Med man kan vara säker på att de ha egna bloggar". Anar jag en viss sarkasm när det kommer till bloggandet? Det är ju inte klokt vad äldre människor stör sig på det där med bloggande! Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen: bloggandet är en fantastisk form av demokrati.
Bloggarna ger alla människor, inte bara politiker och gubbar och tanter med fint språkbruk, rätten att uttrycka sig och göra sina åsikter hörda.
I bloggvärlden sitter inga svensklärare och dissekerar ens meningsuppbyggnader, nej, där kan man uttrycka sina tankar och åsikter i stundens hetta, utan att behöva oroa sig för röda anmärkningar i marginalen. Bloggvärlden är full av särskrivningar, felstavningar och svärord och jag tycker att det är alldeles underbart.
Och visst, debattforumet på helagotland.se är även det en form av demokrati, en liten dock, eftersom det, i princip, är samma människor som står för alla debattinlägg.
En person som bloggar på helagotland.se råkade i ett inlägg antyda att dessa människor inte verkar ha så värst mycket till liv, då de mest verkar hänga framför sina dataskärmar för att fundera ut "fyndiga" små inlägg till forumet. (obs: hon/han uttryckte sig dock lite trevligare) Sedan fick blogginnehavaren ursäkta sig för det lilla övertrampet, för så får man ju inte säga! Inte antyda att dehär männen (för inte hänger det många kvinnor på helagotland.se) inte har några liv.
Att de är sorgliga människor. Och det tänker inte jag heller göra. Men jag håller med den skaran av människor som tycker att nivån på "debatten" är sorgligt låg. Det gör jag.
Nu ska vi väl ändå avsluta lite glatt?! Jag satt och mös mig igenom hela första akten av Gotlandsrevyns senaste föreställning "Älva". Den var som en enda lång, ljuvlig serenad av dissar, ironiserande och filosoferande över det gångna årets stora samtalsämnen här på ön.
Även herrarna på helagotland.se´s debattforum fick vara med på ett litet briljant hörn. Gå och se den genast!
Och så har jag blivit med säng! Jag och sambon har köpt oss en riktig dubbelsäng, utan skarv emellan sängarna!
Det hela känns oerhört vuxet. Och praktiskt!
Nu kan man ju bara, lite elegant, rulla över till den andre när man känner för lite trevligheter, istället för att tvingas baxa/kravla/skutta sin stora gravidmage över en djup skarv!
Det var väl ett fint och glatt avslut på denna krönika?!