Det är våldtäktsmännen som är offer
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En av de där äckliga, läskiga tjejtidningarna, som jag hellre skulle äta upp än köpa till min egen dotter, gör just nu någonting bra, för en gångs skull. De för en antivåldtäktskampanj.
De har publicerat bilder, där ena bilden föreställer en kvinnokropp iklädd lång kjol och långärmad blus, medan den andra bildens kvinnokropp är iklädd en kort kjol och urringad topp.
Under bilderna står det: "okej att våldta" och "inte okej att våldta" och ni kan ju själva gissa under vilka bilder de olika texterna hör hemma.
Det hela fick mig att tänka på den där gruppvåldtäkten, för några år sedan, när tre hockeykillar hade våldtagit en kvinna. Först var alla skeptiska mot kvinnan för killarna var ju KÄNDA, hederliga hockeykillar.
Sedan fick man veta att kvinnan var en Helig trebarnsmoder och då var det jättehemskt och killarna var självklart skyldiga. Men SEN fick man veta att trebarnsmamman tydligen hade haft gruppsex tidigare och TYCKT OM DET och DÅ var ju saken klar! Hockeykillarna gick fria och kvinnan får skämmas för resten av sitt liv. Bara för att hon uppskattade att ha gruppsex. Den kvinnan har nog aldrig gruppsex igen.
Om jag skulle bli våldtagen nu, när jag är en Helig Moder, så är nog chansen större att jag blir tagen på allvar och trodd än när jag var 18 år och levde ett något vildare liv.
Chansen att bli tagen på allvar och få allmänhetens stöd blir nog också större om jag blir överfallen av en främling och våldtagen.
Fast risken är då bara, att jag blir utmålad som något slags offer i tidningarna.
Vet inte om jag skrivit detta förut, men tänkte ni på att när den där unga tjejen blev överfallen, men på eget bevåg klarade sig ifrån våldtäktsmannen i Visby för nåt år sedan, så utmålades hon ändå som värsta svaga offret i bland annat den här tidningen.
Hon var ju verkligen inget offer! Tvärtom var hon ju hur häftig som helst som hade mod och styrka att kämpa för sig själv och komma undan våldtäktsmannen.
Läste en jättebra insändare i den här tidningen för ett tag sedan, från en tjej som själv blivit utsatt för våldtäkt och ville göra klart för folk att överfallsvåldtäkter inte är det vanligaste sättet att våldta.
Nej, i de flesta fallen känner tjejen personen som våldtar henne. Och vips blir ju allting så mycket svårare, tycker folk.
För det är ju det där med "ja" och "nej" och om tjejen försökt försvara sig och vilka kläder tjejen hade på sig och vilka signaler hon sände ut.
Man blir trött. Kanske alla tjejer borde få varsin skylt av staten som de kunde gå runt med.
Skylten skulle vara utrustad med en funktion som gjorde att tjejen kunde byta mellan två budskap: "Ja jag vill" och "nej jag vill inte". Kanske är det den enda lösningen, för det verkar ju vara så svårt för dem, våldtäktsmännen, advokaterna, åklagarna och domarna.
En känd bloggerska blev utsatt för ett sexuellt övergrepp i somras. Och vet ni vad hon gjorde? Ja, hon sålde hela historian till tidningarna. Gick ut och sa att "jag vägrar vara ett offer" och andra oslagbara citat och det allra häftigaste är att hon säkerligen tjänade fritt med pengar på sin historia.
Precis som den gotländska tjejen som slog sig fri från mannen som försökte våldta henne så vägrade hon att vara ett offer. Och det är ju helt rätt, för det ÄR INTE tjejerna som är OFFER. Det är männen, pojkarna, gubbarna (de män som våldtar, alltså) som med sin vridna och skadade syn på kvinnor och sexualitet, är offer. Inte offer som i att det är synd om dem, dock, utan bara offer för hur samhället ser på kvinnor och män och sexualitet.
När jag sitter och skriver om sånt här så blir jag så rädd och orolig för min dotters skull. Jag som var så glad att jag fick en dotter. Jag som hade önskat mig en dotter. Må aldrig något sånt här hända henne och om det händer, må jag vara en klok och god moder.
Må hon bli stark och fylld av mod och må hon lära sig att hon är värd att kämpa för. Må hon alltid försvara sig och må hon aldrig se sig själv som ett offer.