Det finns ett liv efter detta
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En dag när hösten är som bäst sitter jag inomhus och skriver.
Borde jag inte istället ge mig ut och plocka ytterligare några liter trattkantareller? Eller slånbär? Kanske borde jag också ge mig ut och motionera? Eller ta upp båten?
Visserligen har jag varit nere och badat, men då var det fortfarande mörkt och den riktigt fina dagen hade ännu inte börjat.
Ja, jag ska nog gå ut en stund.
Sen.
En sensationellt revolutionerande upptäckt. Det finns ett liv efter detta.
Kristendomen och andra läror har länge hävdat att så är fallet, men några egentliga bevis har inte funnits. Inte förrän nu. Och det sensationella är att bevisen för att reinkarnation är en verklighet kommer från två olika källor - Lapphustrun och mig.
Hemma hos oss har det under hela hösten funnits två, alltid bara två, feta spyflugor. Idogt har vi jagat dessa svårfångade och irriterande djur och då gjort exakt samma upptäckt. När en fluga avlivats och kastats ut i trädgården eller i soppåsen, dröjer det bara några minuter innan det åter flyger omkring två spyflugor i huset. Vid ett tillfälle, inom loppet av en minut, slog hustrun ihjäl den ena flugan i en del av rummet och jag den andra vid mitt skrivbord i motsatta delen. Mindre än fem minuter senare fanns där igen två feta flugor, förmodligen samma.
Hur kommer biskop Koskinen och kyrkan att utnyttja denna upptäckt?
’
Mitt senaste fiske resulterade i alldeles för mycket flundror. Och just den dagen hade jag inte tid att åka runt och dela ut överflödet till behövande (de som inte fiskar själva), så jag ställde mig och filéade. Flundrors filéer är små och jag har inte det rätta handlaget, så det tog en evinnerlig tid innan det var klart. Betydligt längre tid än att åka runt och dela ut fisken till de behövande. Men till middag i går fick jag ändå lön för mödan.
Smörstekta flundrafiléer, pressad potatis och hemgjord remouladsås.
Sånär missar jag månadens hämtningen av papper och plast. Det är lätt gjort när man inte har full koll på almanackan. Lite andfådd efter panikspring med kassar med tidningar och påsar med plast står jag ändå där när bilen kommer. Jag passar på att säga några tacksamma ord om denna utmärkta gratisservice, som avsevärt underlättar sopsorteringen.
- Men från 1 mars är det kanske slut! säger hämtaren.
Han berättar att det tydligen går kärvt med förhandlingarna om ett nytt avtal för hämtning av papper, plast och metall. Så från 1 mars måste kanske papper sorteras som brännbart och då lär sophämtningen bli dyr, för vi betalar ju numera per kilo för soporna. Elda upp tidningarna i bränntunnan på gården är naturligtvis en variant, men vad tycker miljön om det? Hur det blir med plast och plåt glömde jag fråga om.
Har nu slaktat de fem ungtupparna. Jag tar dem en och en när de på kvällen satt sig på sina sovpinnar och bär ut dem, bedövar dem med ett slag i huvudet och nackar dem på huggkubben vid vedskjulet.
När jag berättar det för min yngsta dotter i telefon, ryser hon av obehag och medlidande för tupparna.
- Klarar du verkligen av det? säger hon.
- Nej, jag kommer nog aldrig att vänja mig, svarar jag.
- Det är bra pappa! säger hon.
Är just nu inne i en period med dålig nattsömn. Vaknar flera gånger varje natt och har svårt att somna om. Drömmer konstigt gör jag också. På morgonen är jag alldeles stel i kroppen och har svårt att få igång det dagliga livet.
Funderar naturligtvis vad det beror på och jag börjar misstänka att det har med mitt skrivande att göra. Jag skriver just nu en ny bok, helt olik mina två tidigare, och jag har ännu inte fått någon ordning på handlingen. Troligen är det den oron som väcker mig och tvingar mig ligga vaken och tänka på hur det ska gå för de två huvudpersonerna. I synnerhet den manlige, för honom har jag redan varit nära att ta livet av. Men nu tvekar jag, kanske ska han ändå få leva och bli lycklig i sista kapitlet?
Jag, en bödel i samvetsnöd.
Förra veckan låg det en ny telefonkatalogen i brevlådan. Lokaldelen heter den. Jag tyckte den var ovanligt tunn och när jag bläddrade i den fick jag förklaringen. Sockendelen är borttagen, den som gör att jag slipper leta igenom alla Johansson på Gotland när jag bara vill hitta telefonnumret till Johansson i Lokrume. Väldigt praktiskt.
Synd, tänkte jag innan jag upptäckte att det här var en helt annan katalog. Inte Din Del med socknar. Vad ska jag med Lokaldelen till när jag redan har Telias katalog utan sockenindelning? I stort sett enda skillnaden är att Lokaldelen är lite sämre. I Telias katalog finns både mitt och hustruns namn med vid vårt telefonnummer i Burgsvik. Även i Din Del, men i Lokaldelen bara mitt.
Och vet katalogens alla annonsörer - Gotlands kommun, Stranges begravningsbyrå, Alvar Hallgrens Bygg i Roma, Sudrets Måleri i Hemse, Othems Cementvaror... - att det inte är Din Del de övertalats att köpa annonsplats i?
En lövsångare hoppar omkring i trädet vid stenbordet i trädgården.
Orolig skyndar jag in i huset och hämtar fågelboken. Och mycket riktigt, oron är befogad: Lövsångaren är flyttfågel med vinterkvarter i tropiska Afrika, flyttar i augusti-september.
- Det är snart november! säger jag och fågeln flyger och sätter sig i hasselbusken vid växthuset.
Tjugo meter närmare Afrika.