Det går åt h-e men ordnar sig alltid ändå

11 juni

Gotland2012-06-11 04:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Även om allting går åt helvete, så ordnar det sig nästan alltid på något vis. Om det ska jag nu berätta.

Går åt h-e 1:
Söndag.
Vi kastar GT-varpan i Rävhagen i Visby. Det går bra, vi blir tvåa. Senare på dagen ska jag åka till Oskarshamn och sedan ner till Lomma för att urnsätta min far. I Vibble lägger bilen av. Knaster och andra oljud och kraftig oljeluktande rök. Kaputt. Och jag som måste med färjan om en timme! Bilen har kapsejsat utanför den nyöppnade pizzerian i Vibble. Bärgningsbilen hinner inte komma i tid så att jag kan få skjuts.

Ordnar sig 1:
Pizzaägaren
ringer efter en kompis som kör mig till färjan. Pizzaägaren själv vaktar bilen tills bärgaren kommer och släpar vraket till verkstad.

I förra krönikan skrev jag om offerter. Inför bygget av havsbastun i Burgsvik kontaktade jag fyra välkända företag inom två olika branscher och bad dem räkna på några moment i byggandet. Skillnaderna i deras anbud var stora. Cirka hundra procent.

Reaktionerna har inte uteblivit.

- Det är för djävligt, men det är så här det går till! säger en byggare som ringer.

En annan kommentar:

Företagare drar till med fantasiofferter när de har för mycket att göra. Får man jobbet så skiter man i en annan kund i stället.

- Då är det ärligare att säga nej direkt, sånt här mygel ger hela branschen dåligt rykte, säger byggaren.

Chefen för en av de åsyftade företagen i krönikan skriver i ett mejl:

Vill be om ursäkt för att vi räknade så tokigt i första skedet. Men vill också understryka att det bara var "ett skott från höften" från min sida vilket jag också sa till dig.

Går åt h-e 2:

Men utan bil, hur ska jag då komma från Oskarshamn? Jag ska hämta min syster i Kalmar och sen ska vi åka tillsammans till Lomma. Så är det planerat.

Ordnar sig 2:

Ringer min syster och är förtvivlad. Hon berättar att hennes dotter är med på samma färja som jag. Hon har varit på Gotland med en skolklass. Syrran ringer dottern och det finns en ledig plats i hennes bil. Och till Lomma kör sedan min syster. Hennes man får använda cykeln när han behöver uträtta sina ärenden.

Anländer lyckligt till Lomma där övriga syskon och syskonbarn väntar.

Pappas urna kommer i jorden.

Vi säger "Hej då, farsan!" och tårar fälls.

Går åt h-e 3:

Jag måste ju ha en bil när jag kommer tillbaka till Gotland! Jag ska hämta min dotter vid färjan på fredag och sedan åka till Fårö och kasta varpa i två dagar. Hur gör jag nu?

Ordnar sig 3:

Sitter på toa när jag plötsligt kommer på: När FC Gute spelade vårens premiärmatch på Gutavallen anordnade ett bilföretag en tävling, som gick ut på att gissa antalet fotbollar i en helt ny bilmodell som står uppställd bakom läktaren. Jag gissade 113, det var 111. Jag vann. Pris: Gratis provkörning av bilen under en helg. Det blir den här helgen!

Går åt h-e 4:

Dagen före jordfästningen. Upptäcker att min fleecejacka är försvunnen! I den finns kreditkort, körkort och kontanter.

Var? Var? Var?

Det ordnar sig 4:

Enda rasten under resan från Kalmar gjorde vi vid en vägkrog vid Valje utanför Sölvesborg. Efter ett himla letande hittar jag ett telefonnummer.

Fredrik svarar. Han äger krogen och är från Buttle.

Jacka, kontokort, körkort, pengar är tillvarataget. Jackan hänger på en krok i personalrummet.

- Jag lägger in den i kassaskåpet tills du kommer!

Säger Fredrik från Buttle.

Läs mer om