Nu ska du få veta vad jag gjorde medan du var på trycket i fredags kväll. Jag sprang i pannlampans sken över en agmyr mellan Stenkyrka city och Ire utan att ha full koll på vart jag var på väg medan det ymnigt snöblandade regnet drev in från sidan.
Det var jävulskt kallt och blött.
Och då undrar du förstås varför jag gjorde det.
Svaret är enkelt och självklart: För att jag hade lust.
Jag skriver inte om det så ofta, men orienteringssporten är min passion. Att ge mig ut med kartan i skogen för att läsa mig fram till de orangevita skärmarna eller små reflexer om det är i mörker, vilket det var i nämnda fredags tävling, gör gott för själen.
Belöning på belöning, att gå rakt i en kontroll utan en enda sekunds misstag är lite som att få löneförhöjning.
Nattorientering är inte det man i första hand pratar högt om inför en fredagskväll och när jag någon gång gör det har jag märkt att många tycker jag är korkad.
Låt mig då få inflika att det även finns andra sätt att vara korkad på. Du kan säkert räkna upp flera av dessa.
I helgen avgörs Tiomila i Göteborg. Över fyrahundra tiomannalag tillryggalägger sammanlagt dryga tio mil. Start i kväll, målgång i morgon bitti.
Där finns den närmast mytiska sträckan ”Långa natten”, nästan två mils nattlöpning. ”Långa natten” är också en svensk radioklassiker, många är de som fascinerats av de viskande rösterna i nattradion som i gryningen rapporterat om spelande ljuskäglor mellan storskogens trädstammar.
Jag springer inte Tiomila längre, jag sitter hemma och följer dramat via nätet, med tv-kontroller, kartbilder, skogsspeakers och liveresultat. Det blir en lång natt, det också.
Jo, jag vet. Du tyckte det var skittråkigt i skolan och lumpen. Det är berättelser vi som är aktiva alltid får höra, hur du plurrat i bäckar och hamnat flera kilometer fel. Odugligheten bärs som en lagerkrans.
Men du är välkommen att prova igen, för det är inte som du tror. I dag är det high-tech med elektronisk stämpling och gps-spår att följa. Och korven i markan kostar knappt mer än en tia.
Nästa vecka är det Lillkorpen, en gotländsk klassiker. Då ger sig mängder av skolbarn ut i skogen vid Visborg. Tänk att ha tillgång till skog och natur på det sätt vi har i Sverige!
Fast i fredags kväll var det, om sanningen ska fram, rätt bistert. Jag tänkte på rödvin och kött när startklockan pep och sedan väntade regnvåta enbuskar och dalande snö. Efteråt var fingrarna stela som fästmanspittar.