1973 avskaffades länsbokstäverna på bilarnas registreringsskyltar. Tiden var borta då vi kunde identifiera var bilarna kom ifrån. Landshövdingen hade I 1, öns högste militäre befälhavare I 2 och biskopen I 3, eller om det var tvärtom.
Nu är det dags för riktnumret att försvinna. Om fem till tio år kommer 0498, 08 och alla andra riktnummer att försvinna. Då får vi ett anonymt telefonnummer som kan gå precis vart som helst.
Trots allt en ganska naturlig utveckling. Unga människor skaffar sig väldigt sällan stationära telefoner, de flesta klarar sin vardag alldeles utmärkt med en mobiltelefon. Jag har två stationära telefonabonnemang, men jag skulle i ärlighetens namn klara mig utan båda. Och då är jag ändå inte speciellt ung.
Det nya året har hunnit bli en vecka. Det är därmed hög tid att backa bandet och se om några av mina förhoppningar som jag skrev om för ett år för 2010 har slagit in:
Jag hoppades då...
... att jag börjar träna igen efter att ha slarvat alldeles för länge.
(Har slagit in, jag var slö på våren och kom aldrig i gång. Men i höstas hände det saker. Jag upptäckte gymnastiken på Friskis & Svettis. Nu tränar jag minst två gånger i veckan. Det gillar både jag själv och min våg. Dessutom är det väldigt roligt.
... att vi får en vit jul.
(Det slog in på ett sätt som jag aldrig trodde var möjligt.)
... att Almedalsveckan blir en ny politisk valfest.
(Man behöver inte vara Einstein för att förstå att det skulle bli en härlig vecka. Gudrun Schyman brände upp 100 000 kronor och Visby var hela tiden i centrum för det svenska nyhetsflödet.)
... att vi slipper Stockholmsveckan.
(Så blev det inte, men jag tycker att ungdomarna skötte sig bättre än de senaste åren. Champagnesprutet försvann, och ersattes av champagnevaskning. )
... att jag slipper gnälla över Destination Gotland.
(Jag klarade det ganska bra, men kunde inte låta bli att surna till i september på det orättvisa kösystemet för bilar. Den som kommer först får köra på sist, och den som kommer i sista stund till färjelägret får köra på först, vilket retar alla. Det blev en hyfsad storm i debatten efter det inlägget. I ärlighetens namn vill jag dock poängtera att jag även berömde destinationen i samband med den riktiga stormen den 23 november. Resan tog sex timmar till Nynäshamn och personalen fick slita hårt för att ta hand om alla sjösjuka passagerare. Dessutom fick vi information hela tiden, vilket inte varit någon självklarhet hos destinationen tidigare.)
Och det viktigaste av allt under 2010:
... att Sverigedemokraterna inte kommer in i riksdagen.
(Så blev det inte. Och det får vi leva med de närmaste fyra åren. I sommar gör de debut på Almedalsveckan, som blir en dag längre.)
Inför 2011 hoppas jag ingenting. Det får bli som det blir. Jo, förresten: jag vill att det ska bli en grön jul. Och att alla mina nära och kära får vara friska förstås. Men det är förstås en självklarhet.
På mitt nattduksbord har jag just nu 13 böcker. Det är en salig blandning av deckare, romaner och en biografi (Keith Rickards).
Jag har precis läst ut en julklappsbok av Ken Follett. "Giganternas fall, del 1". Det är en tegelsten på 887 sidor om fem familjers öden från 1911 och framåt. När romanen slutar har tolv år och ett världskrig passerat. Det kommer två delar till. Och jag längtar redan även om jag vet att nästa bok inte kommer förrän 2012. När man har läst en tjock bok, fort och med inlevelse känner i varje fall jag en stor tomhet. Har ännu inte bestämt mig vilken bok jag ska greppa här näst. Men det blir nog någon lättsmält deckare.
I går kändes det som söndag fast det var torsdag och nu är det snart helg igen. Men var lugn. Snart återgår allt till det normala med vanliga veckor.
Trevlig helg!