När jag gjorde intervjun med Jamal Mohamed, som du kan läsa här intill, berättade han om oroligheterna i hemlandet Somalia. Om laglösheten under inbördeskriget, hur någon alltid var tvungen att stanna i huset om inte någon annan skulle flytta in.
- Lämnar man sitt hus är det någon annan som tar det, som han sade. Det behövs inga papper, ingenting, de bara flyttar in.
Jag tänker hur olika är det inte i världen. Hos oss räcker en bit papper väldigt långt.
Vid husköp, förstås. Allt som ska skrivas på, alla dokument, alla kopior, det brukar sluta med en hel pärm full av viktiga obegripligheter.
Men även med en gammal inköpslista, rent av en liten biljett, kan man komma långt. Ty så uppfostrade är vi svenskar, jag också, att ligger det en lapp på en stol i en folkbemängd salong så är den ju faktiskt upptagen.
Och då sätter vi oss förstås inte där, nej, inte jag heller. Då tar jag ju någons plats.
Samhället är hårt, burdust och orättvist på många sätt, men i den fysiska kön är vi alla lika. Fan ta den som tränger sig, oavsett årsinkomst. Fan ta den som står kvar när de framför tar ett kliv framåt. Det tomrum som uppstår då, som ett eldsmärke bränner det i våra lutherska själar.
I min, i alla fall. Och i din också, jag lovar. Eller är du kanske den där som står kvar! I så fall må alltså fan ta dig.
Och fan ta kassörskan som inte vet priset på ansjovis så att allt stannar upp och grannkön plötsligt går fortare.
Folk kan göra de mest hårresande saker men få handlingar är så oförskämda som att tränga sig före. Som om vi behöver en plats där allt går rätt och riktigt till för att inte implodera i verklighetens kaos.
För är det, i affären, någons var kundvagn leder med en tum är det ju faktiskt den som har förtur till kassan. Även om lasset går lös på 1 500 och jag bara har en burk pimento.
Och kommer jag på att jag ska ha en tidning också, inte går jag ur kön, går en meter och tar tidningen. Nej, en fot kvar i golvet, sedan sträcker jag mig mot magasinet ty ingen ska hävda att jag bör ställa mig sist igen.
Nåväl, det går inte alltid fredligt till. I veckan åtalades en 40-årig kvinna vid Varbergs tingsrätt, misstänkt för misshandel. Hon hade bakifrån kört på en annan kvinna med fullastad kundvagn på varuhuset Gekås i Ullared.
Sist jag handlade hade någon ställt en kundvagn två meter från kassan och sedan gått därifrån. Vad händer då när nästa person anländer? Jo:
Han ställer sig bakom den övergivna vagnen, står så några sekunder, tio kanske, börjar sedan se sig omkring, åt höger, åt vänster, bakåt, passerar sedan, smiter förbi, alltså, och betalar till slut sina varor varunder han fortsätter att oroligt se sig om.
Kändes antagligen som att sno en bil.
Kundvagnen var min. Hade glömt ta såpa.