- Du jag kom och tänka på en sak!
- Jaha?
- Det kanske beror på att du är så ung!
- Vad menar du?
- Ja men det här med att du tycker att det är så jobbigt nu när barnen är sjuka...
- Ja men alltså...den stora har ju öroninflammation och den lilla vattenkoppor och de gråter ju hela nätterna och jag har ju inte sovit på en vecka... Tror du verkligen att det beror på min ålder?
- Ja för tusan! När mina barn var sjuka i vintras tyckte jag inte alls att det var så jobbigt! Jag är ju så trygg i min roll som förälder och så där du vet...
- Ja men alltså, trygg och trygg, det handlar väl kanske mer om att jag behöver sova?
- Eller så handlar det om att du inte riktigt känner dig till freds! Du sitter vaken på nätterna med barnen och liksom undrar om det är så här det ska vara nu och resten av livet. Hur gammal var du nu igen när du fick dom?
- 18 med den första och 20 med den andra...
- Ja! Precis! Du sitter där och tänker på alla dina kompisar som är nere på Munken och dansar. Du känner att du inte har levt klart! Var det här allt som livet hade att erbjuda och så vidare!
- Alltså sakta i backarna. Nej. Jag känner verkligen inte att jag har levt klart! Men man dör väl för i hela världen inte bara för att man får barn eller?
- Nej, men livet kommer ju att handla om så mycket annat! Man måste omprioritera! Kan inte sätta sig själv i första rummet och sådär. Ungdomen är ju en väldigt egoistisk tid och det ska den ju vara också! Men ni som fick barn så tidigt ni berövas ju det!
- ...Man är ju inte helt dum i huvudet heller... Lite vet man ju vad man ger sig in på. Man blir redo helt enkelt...
- Ja men jag alltså, som var 39 nu när jag fick sista, jag känner att nu när jag har nått den här åldern så är jag verkligen en mycket bättre mamma än vad jag var när jag fick den första vid 26!
- Ja okej... Så du menar att...?
- Jag menar bara att du inte ska känna dig som en dålig mamma! Det är bara åldern!
- Ja men alltså. Jag känner mig inte dålig... Jag tänker ju att allt det där som du pratar om, det kan jag ju göra sen. Jag fattar faktiskt inte riktigt grejen med det där, för det är ju bara det att vi gör saker i olika åldrar. När du är 40 går på du på Öppna förskolan med dina småbarn och när jag är 40 reser jag jorden runt...
- Ja men du. Hur har ni det med pengar? Själv kan jag ju vara hemmafru nu, eftersom vi har kommit upp i så pass hög inkomst att jag kan vara hemma på heltid. Er började väl på dagis vid ett och ett halvt?
- Ja. Men jag tror ju inte att pengar är vägen till lycka och jag tror att mina barn mår bra ändå, trots att de inte får gå på Kneippbyn under sommaren alla dagar utan får nöja sig med ett eller två besök...
- Ja precis...Ett eller två besök...
- Nu får du ge dig! Ursäkta mig, men hur dags går du och lägger dig på kvällarna?
- Runt halv tio...
- Ja precis. I normalläge på hemmafronten är jag, till vardags vaken till ett, två och sedan gå upp med barnen klockan sju, pigg som en jävla lärka. Vad gjorde du förra veckan?
- Jag hade ju det där hemska ryggskottet du vet...
- Ja precis! Vet du, jag har aldrig haft ryggskott. Min kropp är helt enkelt för ung för det. I stället kan jag leka med mina barn och lyfta dem ända upp till taket. Dessutom, vilka är det som ränner på krogen mest, de unga föräldrarna eller de gamla? Jo! Det är de gamla föräldrarna som sitter nere på Masters och häckar. De pratar om "ensamtid" och "viljan att släppa loss lite" och så super de tills de däckar och är bakfulla en vecka sen för att de är så gamla. Lägg din åldersångest någon annanstans än över oss unga föräldrar. Akta dig, gamling. Jag ska hem och ha disco med barnen. Du kanske ska ta ett varv hos kiropraktorn igen?