"Det ska väl till och med ett pucko klara"
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
I sommar har allt vätskeintagande skett genom ÖB:s sagolika Äppeldryck med ciderkaraktär. Den slår både Coca Cola och Heineken med hästlängder. Det är egentligen bara Baileys som kan konkurrera. Jag fick en flaska av trädgårdsarkitektens syster på min födelsedag. Den satt fint. Av systerns syster fick jag ett par gummistövlar. Jag kunde alltså sitta på terrassen, med nya stövlar på fötterna och lapa Baileys. En årsdag utöver det vanliga.
Men allt har en ände, utom masken som har två. EN flaska Baileys är som en piss i Östersjön. Och äppeldrycken behöver ständigt fyllas på, vilket betyder ett par turer i veckan till ÖB. Eftersom jag dessutom behövde en säck gräsfrö, så var åtminstone den resan mer än vanligt legitim. Det har sagts en hel del elaka saker om män. Som att vi inte skulle klara två saker samtidigt. Skitsnack. Äppeldryck OCH gräsfrö ska väl till och med ett pucko klara.
Men så har vi detta med teori och verklighet. På ÖB rände jag rakt i armarna på jakobsönerna Jörgen och Hans. Grabbarna har uppnått den åldern då man kan ränna i affärer på en vardag. Jörgen hade varit på klassträff i Endre. Han var med i kullen som utgjorde den sista sjundeklassen i socknen. Nu snackar vi sent 50-tal. Bland hans klasskamrater fanns elever från Barlingbo. Det fanns en del att berätta.
Det blev också både jobb- och musiksnack eftersom Jörgen var en populär basist på 60-talet. Han hade ett likadant instrument som, kanske lite mer kände, Paul McCartney. Hasse, född barling, berättade hur det gick till när man skaffade jobb på 50-talet. Man kontaktade Arbetsförmedlingen och undrade om det fanns något. Han gjorde så 1952, men fick beskedet att det för dagen inte fanns något, men framåt veckan skulle det finnas. Han väntar ännu på besked! Nä men, skäms AF, är det inte på tiden att ni lyfter upp Hans Jakobssons ansökan några pinnhål i inkorgen?!
Mötet bland lågprishyllorna på ÖB gjorde att gräsfröet helt föll ur tankarna. Äppeldrycken kom jag ihåg, men lagret var för dagen tömt. Jag satsade i stället på något som heter Dansk citron, en urinfärgad dryck som inte fick snålvattnet att flöda precis. Den smakade dessutom som billigt hårvatten, skulle det visa sig. Hur jag vet hur det smakar? Alla vet väl att det är bättre sting i dyrare hårvatten.
Ingen äppeldryck. Inget gräsfrö. Jag köpte ett paket fikon och en förpackning strykjärnsformat slippapper. Trädgårdsarkitekten, som fick rå sig själv i 45 minuter, handlade så vi fick gå två vändor till bilen. Ingen nota och döhungrig. Det straffar sig.
I dag lördag finns det tvenne saker att välja mellan. Bakluckeloppisen på gamla flygplatsen eller en tur till Dunbodi. Det är inte klokt vilka goda glassar Maj-Britt har i frösaboxen. Det lutar alltså mot Dunbodi.