Han fick alltid vara pepparkaka, min iranske expojkvän med de bruna ögonen. Varje år valdes han till samma sak. De vita linnena och den vita struten var inte för honom och han fick aldrig bära dem.
I veckan har ett antal debatter rasat kring lucia och gänget. Den allra största rörde pepparkakorna.
Jag gissar att läraren som förbjöd en pojke att vara pepparkaka hade barn som min före detta pojkvän i tankarna. Som inte visste hur hen skulle komma runt det, utan tog den lättaste utvägen och tog bort pepparkakan ur tåget helt enkelt.
Det var en klumpig grej. Det var att dra det för långt. Men jag är övertygad om att grundtanken var god.
På Facebook har debatten rasat. Folk har ”tagit ställning” genom att sprida bilder med texten ”rör inte våra svenska traditioner” och annan skit som får mig att må illa. Folk har upprörts så över att den helsvenske lille pojken inte fick vara pepparkaka.
Sedan kommer nästa ”dråpslag”. SVT väljer att ha en färgad lucia i år! DESSUTOM låter man en invandrare rappa i en av våra ursvenska luciasånger! Herregud. Den kollektiva hjärtattacken var ett faktum!
På fredagen hörs nästa debatt. En flicka förvägras att vara stjärngosse i luciatåget på sin skola. Till skillnad från pepparkakaspojkens skola så försöker man inte ens hymla om det utan vidhåller att man vill ha ett ”traditionellt och vackert” luciatåg.
På luciadagens morgon samlas vi föräldrar som vanligt på förskolans innergård. Förväntansfulla väntar vi in barnen och när de slutligen skrider fram tåras mina ögon. Min äldsta dotter går först, klädd som lucia och vid hennes sida skrider bästa killkompisen fram med en likadan krona på huvudet.
Lite längre bak i tåget kommer min yngsta dotter, med en stolt strut på huvudet och med stjärna i handen. Det är det vackraste luciatåg jag någonsin sett, trots att ”våra svenska traditioner” bryts ganska kraftigt i och med lucior med snopp och stjärngossar med snippa.
De senaste dagarnas debatter visar verkligen på hur nära sig debatten om invandrare och debatten om kön ligger. De som hatar invandrare hatar även könsrollsöverskridare.
De är så rädda! Så rädda för förändring och utveckling. Så rädda för sådant de inte förstår.
Några frågor, som jag skulle vilja att alla ställde sig, är följande: Vilket anser du är värst?
1. Att en svensk pojke förbjöds att vara pepparkaka.
2. Eller att en invandrad pojke tvingades vara pepparkaka och aldrig får vara någonting annat?
Vad är värst av följande:
1. Att svenska folket ”tvingas på” en mörkhyad lucia.
2. Eller att alla mörkhyade flickor ges vetskapen om att de aldrig någonsin får bli lucia på grund av sin hudfärg?
Vad är värst av följande:
1. Att föräldrar och släktingar ”tvingas på” en stjärngosse med snippa.
2. Eller att alla barn (och barn älskar lucia på ett barnsligt och alldeles underbart sätt) tvingas in i fack och roller som de faktiskt inte på några sätt har valt själva?
De firade jul, min iranska expojkvän och hans familj. De tog sig an våra svenska traditioner och deltog i dessa. År 2009 lyckönskade för första gången statsministern alla de iranier som firar sitt nyår på vårkanten.
Jag har fått glädjen att delta i denna iraniernas största högtid, men det är jag ganska ensam om bland mina svenska vänner. Så vi ska inte snacka om att vi svenskar ”prackas på” någon mångkultur. Inte heller ska vi ta för givet att invandrare vill/ska delta i våra traditioner.
Det viktigaste av allt är dock, att när de väl gör det, så ska de få göra det på precis samma villkor som oss och inte hänvisas till bruna kostymer och platser längst bak i tågen.