Det var därför jag inte blev hockeystjärna
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
En kriminalroman med 37 sidor kvar där spänningen dallrar.
Ha min lilla femårstjej i famnen, men hon snusar gott med näsan i nallen Isis.
Ta en sen promenad, nu innan hösten blir alltför karg.
* * *
Det finns en tandläkare i Eskilstuna som heter Ian Hunter.
DEN ENDA anledningen till att jag valde att inte bli bra i hockey är att jag lider av ett visst mått av klaustrofobi och när jag gjort avgörande målet hade jag i så fall hamnat underst i en sån där TV-puck-hög och det ville jag inte riskera.
* * *
Om du inte gjort det är det dags att lära känna kommissarie Alan Banks i Leeds. Du gör det via Peter Robinsons kriminalromaner.
Du kan köpa dem i bokhandeln men du kan framför allt låna dem på biblioteket. Jag har skrivit om det förr men det kan inte nog många gånger upprepas: att gå till biblioteket är som att gå till kyrkan/Gutavallen/Munken/Nordergravar/stranden/Ica (välj det du själv gillar bäst).
DAGENS I-LANDS-PROBLEM: att det är så in i diskbänken trist att plocka ur diskmaskinen. Den tiden kunde användas till nåt bättre.
* * *
Rolig löpsedelsrubrik i veckan: PATRICK SWAYZE DÖD I NATT. Bonusinfo bara i denna spalt: han är död i dag också.
NÅGRA SKÖNA TILL:
Äta en mustig och stark fiskgryta så svetten pärlar i pannan.
Sitta med handen i byxan, vi gör det ibland, vi män, vad andra män än säger.
Städa hemma. Eller hellre: just ha städat klart.
Ian Hunter är för fan ingen tandläkare! Han är rockartist, den bäste. En gång röst i Mott the Hoople och i somras aktuell med nya albumet "Man Over Board".
FAST Å ANDRA sidan är jag inget vidare på att svänga åt höger med skridskor. Jag brukar få välja vänster och sen köra runt. Så jag hade nog aldrig blivit aktuell i laget.
Jag köpte en måndagseftermiddag en Calzone med lök som jag balanserade hem på cykelstyret och när jag mötte chefen på jobbet sa jag till mitt försvar att det rent av känns osedligt att dra en pizza på en vardag klockan fem. Osedligt? sa han. Det är ju frihet!
* * *
KLOCKAN 23 OCH 57 och det är dags att tänka på refrängen. Jag tänker på refrängen i "Talking To The Moon" med Don Henley.