Det var precis vad som fattades
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag rusar inte iväg och hittar på galna saker, och jag chansar sällan eller aldrig.
Därför är jag ännu i chock över mitt senaste tilltag.
Vid lunchtid i måndags kom jag på att det vore coolt med en husvagn, och direkt efter jobbet åkte jag och impulsköpte en. Det är definitivt första och sannolikt sista gången i mitt liv jag köper en husvagn bara sådär, spontant och impulsivt.
Nu handlar det inte om nåt lyxigt i halvmiljonklassen precis, men ändå. Sextusen spänn för ett hus på hjul med gasoltub och allt, det är ju värsta fyndet!
Förmodligen ingår lite mögel och fuktskador i köpet men det som inte dödar härdar, som man brukar säga. Den är i alla fall besiktad.
Det här köpet är, precis som så mycket annat här i världen, min svågers fel. Han köpte nämligen en sunkig husvagn nyss och med ens stod det klart för mig att just en sån var vad som fattades i mitt liv.
Egentligen är jag lika lite en campingmänniska som jag är spontan, men jag gillar verkligen tanken med en husvagn. Att kunna åka iväg med ungar inklusive tillbehör utan att behöva stuva nittifyrfemman smockfull och utan att ta in på hotell. Att bara kunna åka iväg och äta god mat nånstans på landet och inte behöva tjafsa om vem som måste skippa vinet för att köra hem.
Vi har sagt till varandra, jag och sambon, att sommarstuga behöver vi inte eftersom vi bor utanför stan i ett hus med alldeles för stor trädgård och havet bara en nedförsbacke bort.
Men den här sommaren har det slagit mig varför sommarstugor är bra - när man är hemma är man aldrig ledig. Det är alltid en gräsmatta som måste klippas, ett garage att måla om, några fönster att byta eller ett träd att såga ned.
I början på sommaren ställde vi ut våra fina trädgårdsmöbler, såna där man halvligger i och som enligt reklamen är perfekta för lata dagar i solen med en iskall jackåcola i näven.
Vi ställde in dem igen nu i helgen och konstaterade att vi inte suttit i dem en enda gång, än mindre druckit grogg i dem.
Vi behöver med andra ord komma
hemifrån ibland.
En sommarstuga är vi för fattiga för (eller snåla, välj själva) och då återstod tält eller husvagn.
Och tält är inget alternativ, då sover jag hellre i bilen.
Även om jag inte är spontan så vill jag ha möjligheten att vara det. Nu är det upp till mig att bevisa att jag klarar av det i verkligheten så att husvagnen inte bara möglar bort på gårdsplanen.
Att på uppstuds impulsköpa själva husvagnen var en bra bit på vägen tycker jag.
Sedan lunchtid i måndags har jag gått omkring och sjungit på "Man ska ha husvagn" från kultserien "Macken" i tv.
Youtube kan vara den bästa uppfinningen sedan hjulet, eller åtminstone elgitarren. Jag undrar bara vilka alla människor är som har tid att lägga ut allt material, all musik och alla filmer.
En sak kan jag lova, de är inte småbarnsföräldrar i alla fall.
Att skriva krönikor i GT är bland det roligaste jag gjort. På Gotland är man som journalist alltid nära läsarna och som krönikör får jag omedelbara reaktioner på det jag skrivit.
Alla är inte alltid glada, men det hör till.
Men vissa ord fäster mer än andra, vissa saker sparas. I somras fick jag det gulligaste handskrivna brev från en 94-årig dam. Blir jag ledsen och deppig nån gång ska jag plocka fram det och läsa det igen.
Den här veckan har hösten börjat på allvar.
Visst, solen skiner och ger en illusion av att sommaren ännu är kvar, men det är långt till nästa semester.
Jag blir alltid lite vemodig så här års när gräset vid dikeskanten blivit brunt och skymningen kommer tidigt.
Tvåmänningen är på land och vardagen är här igen, folk pratar om höstresor och på stormarknaden har strandleksakerna plockats bort och ersatts med stövlar och regnjackor.
Höst är vemod, vinter tristess och det enda som är värre än november och december är äckliga senvintermars med snöglopp och brun sörja överallt.
Jag önskar att jag vore rik och kunde bo på spanska solkusten ett halvår.
Kanske skulle man göra som den där busschauffören Tage Danielson skrev om, bara svänga höger istället på väg hem från dagis, ta båten till Oskarshamn och styra söderut.
Nu har vi en husvagn, så möjligheten att vara spontan finns i alla fall.
Listan! Fem tecken på att hösten är här.
1) Det går inte att köpa uppblåsbara saker på Ica längre.
2) Båten är uppdragen.
3) Kylen är inte full med pilsner.
4) Det går att köra bil genom stan
dagtid igen.
5) Ungarna har börjat på dagis.
På tal om uppblåsbara saker, mitt hjärta höll på att gå sönder i lördags när treåringens stora gröna krokodil mycket tragiskt fick punktering på stranden.
Med bruten röst och darrande underläpp säger hon "Stackars min krokodil". Sen sätter hon sig bredvid den nu ganska molokna badleksaken, klappar den försiktigt på huvudet och säger "ingen fara lilla krokodil, ingen fara".
Nu måste jag hitta en ny krokodil, måste! Kosta vad det kosta vill.