Vårstädning är på gång överallt i hemmen och ute på kommunala områden. Det fejas och planteras i rabatterna, bostadsrättsinnehavare får erfara att livet inte bara är en lek när vårsolen skiner. Nu är det städdagar, ingen utan sjukintyg slipper undan.
Greps själv av den stora yran häromdagen. Åsynen av en driva cigarrettpaket och annat skräp på hyresfastighetens gräsmatta lämnade mig ingen ro. Sagt och gjort, beväpnade mig med handskar och påse och började plocka.
Knappt hade denna påse fyllts förrän en person som presenterade sig som lärare dök upp vid horisonten. Tydligen ville han veta vad som pågick, och det fick han.
- Jag misstänker att det är dina elever som kastat skräpet, förklarade jag. Anfall är bästa försvar. Och fortsatte: får de röka i skolan egentligen?
En tjej i yngre tonåren sällade sig till sällskapet, tittade in i väggen och tände en uppfriskande cigg.
Så kan det bli när man tar ett berömvärt eget initiativ. Idel misstänksamhet i stället för uppmuntrande lovord.
Det talas mycket för och emot kameraövervakning i skolor och på allmänna platser. Min erfarenhet är att den vanliga människan är den pålitligaste övervakaren.
Man strövar omkring i fred och frihet inbillar man sig. Men, så fort det minsta lilla avsteg görs inträder privata poliser. Vi är fenomenala på att hålla varann i schack.
Försöker du kasta en färgad vinpava i containern för ofärgat glas, vips är någon där och tillrättavisar.
Råkar du kliva innanför disken i en affär dyker en tidigare osynlig expedit upp och motar bort en.
Glömmer du det berömda luddet i tvättmaskinen, upp kommer en ironisk lapp från anonym hyresgäst.
Bryter du mot oskrivna regler i köer eller någon annanstans så upphäver säkert som amen i kyrkan någon sin röst och protesterar.
Mitt värsta övervakningsminne gäller en granne som först på avflyttningsdagen sa sitt hjärtas mening om oss: Och ni stänger aldrig grinden efter er!
Tanten (höll på att skriva något ännu värre) måste ha kollat i kikare. Hon bodde nämligen en bra bit ned på gatan. Usama bin Laden hade inte haft en chans där...
Dock ska denna privata, beskäftiga övervakningsiver inte förväxlas med den omtänksamma. Minns med värme skånska fru Hector som hade speceriaffär i samma hus. Så fort jag kommit in genom porten till vår gemensamma farstu tjoade hon om dagens tilldragelser och undrade om jag behövde pigga upp mig med ett nytt paket Digestive (uttalat just så och inte med något tillgjort utländskt uttal) eller konserverad pytt.
Det var lite fransk portvakt över det hela och väldigt trivsamt.
Det livgivande men också farliga solskenet är här. Svenskarna är i en internationell jämförelse de som solar mest, uthungrade som vi är efter en ljusfattig vinter. Inte ens personer som haft den farliga hudsjukdomen malignt melanom bryr sig om att ta det lugnt med solandet. Det gör jag, tar det lugnt, efter en andra gradens brännskada med blåsor och svidande sår som följd.
Men man fick skylla sig själv.
Lärdomen blir: pressa lagom!