21 november
Katten Asterix ligger på mitt bröst och mår hörbart bra när jag kliar honom bakom öronen och försiktigt stryker honom över hans utmärglade kropp. Han varken äter eller dricker, han har svårt att gå och har nästan inget fett och inga muskler kvar.
Den här stunden på kökssoffan blir vår sista tillsammans.
Om en timme kommer veterinären.
På förekommen anledning, många frågar.
Ja, jag har (förmodligen) slutat bada för i år, en hel månad tidigare än normalt.
Badkruka!
Blir det ingen julmarknad i hönshuset i år?
- Den har ju redan varit! svarar Pekka, tuppen, när jag på fredagsmorgonen, dagen före Hushållningssällskapets julmarknad i Visby, släpper ut hönsen i trädgården.
- Jaså? svarar jag förvånat. Jag har varit bortrest några veckor, så tydligen har jag missat den.
- I somras! I juli. J-U-L-i. Du vann ju högsta vinsten i vårt stora jullotteri, minns du inte det din hönshjärna?
Visst ja. Hundra lotter och en vinst, en stump julgransglitter som hängt kvar över ingången till ett av värpredena sen förra julen.
- I år hade vi världens, ja, till och med hela Gotlands första julmarknad! säger Pekka med hörbar stolthet i rösten.
- Ingen vidare julstämning i juli om du frågar mig. För soligt och varmt liksom.
Pekka suckar.
- Bakåtsträvare! Men du är ändå välkommen till vår stora påskmarknad i morgon. Det är ny tombola med dubbelt så stora vinstchanser. Två hundra lotter och TVÅ vinster!
Politiker!
För barnen, för de gamla, för de sjuka, för de svaga.
Sluta fega, höj skatten!
På hemväg från min nyligen gjorda tvåveckorsresa genom Sverige stannar jag till i Värnamo för att köpa en ny mobiltelefon. Den gamla har lagt av.
Den manlige expediten i telebutiken hör att jag är från Gotland och berättar att han i somras tänkte åka till Visby med sin familj, men det blev ändå inte så.
-Vi hade inte råd. Först färjan, svindyrt. Och vi ville gärna bo inne i själva Visby, men det fanns inget billigare än 10 000 kronor för en vecka. Så vi gjorde istället en resa ner genom Europa.
Nu är det över.
Jag anade inte att det skulle bli så här svårt. Direkt när jag ser veterinärens bil köra in på gården börjar jag gråta. Veterinären förstår, hon har varit med om det här många, många gånger förr.
Hon ger Asterix en insomningsspruta. Och när han somnat ytterligare en spruta, en dödlig. I väntan på att hans hjärta ska sluta slå, sitter hon och stryker honom varsamt över hans lurviga päls.
Tio minuter, sen hör hon inte längre några hjärtljud i sitt stetoskop. Hon sitter kvar vid köksbordet och pratar en stund, innan hon åker vidare till en lantgård för att behandla två kor med juverinflammation.
Jag är tacksam för att det ännu inte finns något Carema Care för djur.