Om det inte hade varit för de religiösa skälen tycker jag att julafton borde lagstadgas att alltid infalla på en måndag. Med både en lördag och en söndag att förbereda sig på blev årets jul den lugnaste i mannaminne. Å andra sidan är mannaminnet inte det bästa.
Men religiösa skäl kan ändras. Psalmboken har för många bytts mot reklambroschyrer. Förr gick folk i julottan. I dag går man upp tidigt på juldagens morgon för att istället gå på mellandagsrea i elektronikvaruhuset. Lockvarorna är inte många till antalet och de brukar ta slut på direkten.
Vis av erfarenhet klev jag därför upp i ottan, satte på mig termobyxor, scooterstövlar och dunjacka. Med min solstol var jag på plats i mörkret 06.50, en dryg timme innan portarna skulle öppnas. Som nummer fyra i kön kom jag in under tak för regnet, fick lä och kunde slumrande invänta köpfesten.
Jag tror att min familj måste vara bland de allra sista som ännu haft tjock-tv kvar. 42 tum platt-tv tar mindre plats än den gamla klump som i tolv år fyllt vårt vardagsrum. Men, väl hemma funkade så klart ingenting. Nya kablar, nya svordomar och ny antenn. Sedan konstaterade jag att den nya tv:n var minst lika bra som den gamla. Jag somnade direkt.
2013 började bra. Med bara huvudena ur bubbelbadet skålade vi in det nya okända i fransk champagne. 34 grader varmare i vattnet än vid julbadet vid Fridhem var det härligt. Krutröken låg tät och raketerna ven runt våra öron. Jag har inga problem att lägga många hundra kronor på löjrom och tjocka filéer hälleflundra. Men att se sina pengar fullkomligt gå upp i rök känns jäkligt onödigt. Dessutom är thailyktorna som sakta svävar över himlen så mycket trevligare som tradition.
Efter nyår gäller det att sätta avtryck tidigt. Så som den första dagen på året blev hoppas jag att alla mina dagar får vara. Havet kokade av havsöringar och jag släppte tillbaka en på tre kilo och flera mindre på tillväxt. Om vi sköter oss lär det komma även ett 2014. Men som sagt, det gäller att sköta sig.
Det var senare den kvällen och jag hade ätit upp den näst, näst sista pralinen ur det understa lagret i Aladdinasken. Det tunna chokladskalet sprack och romsmaken rann ut i min mun. Då blev det plötsligt för mycket av det goda. Jag vägrar se mig själv som katten Gustaf som tjocknar till i en soffa nära tv:n. I källaren hittade jag mina gamla springskor. Snörde på mig dem och gav mig ut. Visserligen gjorde jag några mindre konstpauser, men ändå. Åtta kilometers löpning ger hopp för framtiden.
Jag önskar att 2013 blir året då vårat nya orangeri blir klart. Som en glasveranda där kök och trädgård möts, i ett hav av färska kryddor. Jag önskar också att 2013 blir året då jag får möta ännu fler spännande människor jag ännu inte känner. Och att sommaren blir en autostrada av oändliga dagar av sol och bad och lata dagar på stranden. Och att de där konstpauserna blir allt färre och att löparskorna aldrig mer ska behöva förpassas ner i källaren igen. Man är inte äldre än man känner sig. Grått Nytt Hår!