22 augusti
Den här morgonen tände jag den begynnande höstens första brasa i kaminen. Inte bara för regnets och den kraftiga blåstens skull, utan också för att min surdeg till estnisk surlimpa kräver tolv timmars närvaro vid ett element. Enligt receptet. Men vi har inga element, bara golvvärme och den har ännu inte kommit i gång.
Det är bara jag i huset som gillar den här typen av bröd. Bakat under sammanlagt tre dagar och därefter vilande, inlindat i duk, i minst ett dygn. Brödet blir väldigt kompakt och det gillar varken lapphustrun eller min just nu närvarande dotter. De vill ha luftiga limpor som är lätta att skära.
Och inte mig emot, då räcker ju limpan mycket längre.
Lennart Gårdinger var väl inte min allra närmaste vän. Och jag inte hans.
Men vi gillade varandra.
Vi var nog ganska lika. Drömmare. Periodvis lite maniska. Godhjärtade. Orealistiska. Snabbtänkta. Grubblande. Goda hantverkare i vår journalistik. Glada. Melankoliska.
Vi jobbade ihop när Karlavagnen i radion sändes från Visby. Han som suverän och folkkär programledare. Jag som producent. Det var en bra tid.
Hans tid efter Karlavagnen blev mycket svårare än min.
Han blev sjuk.
Jag lever vidare.
I fredags var jag och höll föredrag på Slitebadens hotell. Det var fest för samtliga som deltar i Röda korsets Kupan-verksamhet på norra Gotland. 150 inbjudna, cirka 120 kom. Tio män, resten kvinnor i den övre åldern.
Är det här den sista generationen ideellt arbetande?
I förra krönikan skrev jag om resebyråägaren som dömdes till fängelse i två år och fem månader för att ha lurat ett antal personer på resor. Jag jämförde den domen med den kraftigt berusade och körkortslöse mannen som i en stulen bil körde ihjäl en tvåårig flicka.
Hans dom blev fängelse i två år och fyra månader. En månad mindre än resebyråägaren!
Och nu en dom i Gotlands tingsrätt.
En 22-åring misshandlar en man så svårt att han förlorar synen på ena ögat. Dom: Villkorligt, 75 timmars samhällstjänst och 19 000 kronor i skadestånd.
19 000 för ett förlorat öga! I Bilhallen i Visby, läser jag i en annons, är en nybesiktigad Hunday kombi -96 som gått
18 000 mil till salu för samma summa.
Ett öga, en begagnad bil. Lika mycket värda.
I tidningen läser jag alltid Dagens fråga. Ibland tycker jag dock att svaren är väldigt mesiga. Som nu i lördags. Vad klarar du dig inte utan? var frågan och svaren blev:
1. Bilen. 2. Mat. 3. Min familj. 4. Man och barn. 5. Mina barn.
Säkert helt sanningsenliga svar allihop, men själv skulle jag nog svarat kökssoffan, eller kanske min gamla Hermes, cykeln. Barn och hustru skulle inte bli det minsta sura på mig för det.
Veckan som kommer blir hektisk:
Föredrag i Klintehamn. Hämta ny hörapparat på lasarettet. Möte om havsbastun i hamnen. Plocka trädgårdens sista björnbär. Träffa Leader Gotland och berätta om bastubygget. Signera min nya bok på Slite marknad.
Och, framför allt, provsmaka den estniska surlimpan, som jag får ha alldeles för mig själv.