En man ska inte prata om känslor. Han ska helst inte heller visa känslor. Inte visa att något berör honom djupt. Om det inte gäller något godkänt, typ fotboll. Varje gång någon forskare forskat kring självmord handlar rubrikerna sedan om hur vanligt det är med självmordsförsök bland kvinnor, trots att det är tre gånger så många män som dör i självmord än kvinnor.
När män umgås måste det alltid vara runt någonting. Man åker på ”grabbhelg”. Man spelar badminton. Man grillar. Man spelar tvspel. Oftast dricker man alkohol. Män måste alltid ha ursäkter och anledningar för att umgås. Män sitter aldrig vid köksbord och bara pratar. I såna fall heter det att man tar en öl vid köksbordet.
Mäns djupa vänskap måste alltid ha en ursäkt. Och frågan är om vänskapen är så djup ändå. De flesta män har sina fruar som bästa vänner. När en man skiljer sig från sin fru minskar hans livslängd med flera år.
En man utan en kvinna är ofta en ensam man.
En bra man måste alltid prestera. En bra man ligger inte i en solstol hela semestern. En bra man får saker gjorda. Och med saker menar jag inte de dagliga sysslorna, nej, det en man tar för sig måste ha mer värde än så. Helst ska det finnas en början och ett slut på en mans syssla. Gärna resultera i en stor skillnad, att det hänt något, blivit något.
En riktig man är en stark man. En riktig man kämpar på även när det gör ont. Enligt forskning går män till doktorn mycket mer sällan än kvinnor. När de väl kommer dit prioriteras de ofta före kvinnor och tas på större allvar. Ändå har män kortare livslängd än kvinnor, troligtvis för att de väntade för länge med att uppsöka sjukvården. En riktig man ber inte om hjälp.
En man sticker inte ut. En man är sansad och inte hysterisk. En man är lugn och inte hormonell. En man har inget bekräftelsebehov. En man behöver inte ha någon annan som talar om hans värde, ingen som bekräftar varken hans utseende eller hans inre. En riktig man är normal och vanlig och han klarar sig själv.
Om han inte är öppen bög förstås. En bög pratar om sina känslor. En bög kan gråta. En bög kan vara stark eller svag, feminin eller macho. En bög kan ligga på en strand och steka sol i minimala badbrallor hela sommaren, ingen förväntar sig mer. En bög kan klä sig i rosa linnen och glittriga hotpants, åtminstone när det är Pride.
Bögarna har tillgång till den feminina spelhalvan. Förväntas i det närmaste vara kvinnliga.
En vanlig heterosexuell man däremot, sitter instängd mellan alla sina ramar och gränser inom vilka han måste anpassa sig, ofta så otroligt rädd för att göra fel. Därför hoppas jag att min son ska visa sig vara/bli homosexuell.
För jag tror att han blir lyckligare då. Om inte annat, så friare.