En dag som gick och aldrig kommer åter
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Måndag morgon, låg och drog oss en stund, jag och hon jag bor med, sen frukost: te, två mackor; ost och pastej.
Gick med barnen till skolan, sa "hej" och "god morgon" till andra barn och föräldrar på skolgården.
Gick hem och såg "Sportpanelen" i "Gomorgon Sverige" i SVT, mycket skidprat efter framgångarna i Gällivare. Kul. Har längtat efter skidsäsongen.
Torkade golven i badrummen, fyllde på pumptvål.
Kollade mejlen, bokade en båtbiljett, kollade runt på discshop.se, hittade en Baader-Meinhof-film jag är lite intresserad av, blev vän med Kerstin på Facebook. Hon var i kompisgänget, säkert 25 år sen vi sågs.
Gav mig ut på dagens träningsrunda, en kortis, 35 minuter i regn.
Åkte till Ica Maxi och köpte en lego-julkalender till sonen.
11.30. Hämtade hon jag bor med på jobbet på Visborg, körde till Skarphäll för att kolla på mattor.
Åt lunch på restaurang Chili sen, stark köttgryta med ris, pratade om mattorna.
Skjutsade henne tillbaka till jobbet, körde hem, satte på ett dvd-avsnitt av "Kojak", hann inte se hela.
13.20. Gick till jobbet, ett nytt pass som nattchef på tidningen.
Satte mig in i följande dags blad: skinnförsäljare, snöväder, körkort, svårigheter att locka kvinnliga brandmän.
En mångårig medarbetare firades med tårta, prinsess.
Fick alla manus till kultursidorna men gick ifrån ett tag, hämtade sonen på fritids, dottern lekte hos en kompis.
Kom hem, satte mig en stund i fåtöljen, lyssnade på Ola Magnell, "På snedspår", hade den kvar i huvudet sedan.
Hon jag bor med kom hem, jag gick tillbaka till jobbet och kultursidorna som låg i tur att bli klara.
Pratade i telefon med pappa i Småland.
Åt mat, micrad carbonara från dagen före.
Såg "Våra vänners liv" i SVT med ett halvt öga.
Pratade i telefon med barnen och sa "godnatt", de undrade om jag inte kunde komma hem snart, jag sa att "vi ses i morgon bitti".
Pratade i telefon med TT i Stockholm, precis som varje kväll.
23.00. Sista sidan lämnad för tryck. Cyklade hem i lätt regn, tyst i huset, tre personer som sov tungt.
Kokade en kopp te, satte på Keith Jarretts Köln-konsert, satte mig för att skriva vad jag gjort den här måndagen, den dag som gått från våra liv och aldrig kommer åter.
Tittar ut, kolsvart, ljuset från en bils strålkastare blänker i asfalten utanför.
Midnatt. Borstar tänderna, stänger av musiken, snart släcker jag här inne.