En död 17 sårade vid fest i Slite
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Fredag. Klockan är nu exakt 15.54.
Utanför de stora panoromafönstret strömmar folk förbi. Några flanerar i sakta mak, några halvspringer och några står helt stilla och pratar eller lyssnar på valmötet som just pågår.
Innan jag gick inomhus hörde jag: Vi kommer aldrig att samarbeta med en regering som vill bygga tio nya kärnkraftverk och Höjda skatter kommer att förlama Sverige.
En inte alltför vild gissning är att det är Miljöpartiet och Moderaterna som står och käbblar.
Det hörs trummor på avstånd, en kraftig berusad äldre herre står i trappan upp mot Sergels torg och försöker sjunga Internationalen men kommer, trots flera försök, aldrig längre än Upp till kamp emot kvalen, sista striden det är...
Till slut ger han upp och några minuter senare sitter han i trappan och sover.
Jag är alltså i Stockholm, sitter i Kulturhuset vid Plattan på Sergels torg. Fast egentligen är jag på väg till Sundsvall för att hålla föredrag för utflyttade gotlänningar i föreningen Guthland. Minst fjorton stycken kommer och lyssnar på mig berättade Marie-Louise Holm, bördig från Slite, för mig i telefon.
Jag steg upp halv fem i morse för att hinna med 7.05-färjan. Vid incheckningen visade det sig att jag var inbokad på 12.55-färjan! Jag hade kunnat sova till normal tid och till och med hunnit cykla ner och bada innan jag gav mig iväg. Tåget mot Sundsvall går inte förrän 18.30.
Men nu är det som det är och jag har fördrivit tiden med att gå på bio, äta sushi och nu sitter jag här på en servering med ett glas vin och noterar att folklivet är fortsatt intensivt. Det är helg och folk vill komma hem så fort som möjligt. Men valdebattörerna har tydligen sagt sitt, för nu är det är helt tyst bland valstugorna.
Klockan är 16.34.
Lördag.
Har nu anlänt till Sundsvall. På bussen från Gävle böjde sig plötsligt en yngre man över mittgången och frågade mig om jag är från Gotland, vilket jag inte förnekade. Han hade hört det när jag pratade med Lapphustrun i mobilen.
Själv är han från Källunge, lekkamrat med jordgubbsodlaren Stefan Olsson men numera bosatt i Stockholm. Nu var han på väg till Sundsvall för att träffa någon.
Jag vill inte påstå att världen är liten, men det finns i alla fall gotlänningar överallt.
Sitter nu på en hembygdsgård i Njurunda, en mil söder om Sundsvall. Det är här jag om drygt en timme ska prata för de utflyttade gotlänningarna - Marie-Louise och Birgitta från Slite, Åsa från Hejdeby, Monica och Barbro från Visby, Ingert och Ulrika från Hellvi och Åke från Hejde - och deras respektive (mest norrlänningar).
Enbart utflyttade kvinnor alltså och samtliga har hamnat här på grund av kärlek.
Jag ska berätta om mitt liv som journalist och jag ska berätta och läsa innantill ur polisrapporten från kraftverksarbetare Gustaf Johanssons 60-årskalas i Slite 1948. "En död 17 sårade vid 60-årsfest" löd rubriken i en tidning.
Jag vet redan nu att de som är här kommer att skratta mycket, för polisman Wilhelm Reméns rapport är en pärla, trots tragiken.
Det som gjort mig mest upprörd under veckan är utan tvekan Uppdrag gransknings reportage om demensvården i Piteå. Det hemska är att så här illa är det i stort sett över hela landet. Besparingar och personalneddragningar.
I fyra år har ett kvinnligt sjukvårdsbiträde i Piteå kämpat för att få fler anställda så att de dementa slipper irra omkring utan tillsyn i korridorerna stora delar av nätterna. Men politikerna, i det är fallet sossarna, har inte brytt sig.
Inte förrän nu. Dagen efter reportaget i TV meddelar Piteå kommun plötsligt att femton nya tjänster omedelbart ska tillsättas!
Skit på er politiker!
Nu är det bara en halvtimme tills gotländskorna och deras norrlänningar anländer.
I köket bakar Sune (från Medelpad) gotlandslimpa och det är också han som svarar för grillningen. Det är föreningens femtonårsjubileum som ska firas. Av de cirka sju-åtta gotlandsgillen och föreningar som finns i Sverige är Guthland den klart yngsta. Och här liksom på på andra platser blir medlemmarna bara äldre och äldre och allt färre. Det svårt att få med de yngre gotlänningarna, behovet att träffa andra gotlänningar är inte lika stor som tidigare då resorna fortfarande var strapatser och begrepp som flextid och kompledigt på arbetsplatserna ännu inte existerade. Då blomstrade de gotländska föreningarna. Nu har vår ö kommit för nära fastlandet.
Marie-Louise Holm, som var med och startade Guthland, berättar hur hon i början gick omkring i Sundsvall och letade efter gotlänningar för att få med dem i den nystartade föreningen.
- Jag gick omkring och tittade i alla fönster och såg jag då en gotlandsljusstake ringde jag på och frågade om de var gotlänningar. Och det var de.
På lördag är det varpa i Väskinde och på söndag val i Öja bygdegård.
Även om det går åt helskotta i varpan, tänker jag i all fall i besvikelsen och ilskan inte rösta på partier som till varje pris vill sänka skatterna.
Logik? Nej, men ändå.
Tänker bland annat på de dementa i Piteå.