Efter morgondoppet (fortfarande kring 20 grader) sitter jag vid frukostbordet och summerar sommarens höjdpunkter:
1. Ett helt magiskt midnattsbad på en öde strand här i närheten. 2. Äntligen en varpa som fungerar (två SM-silver). 3. Di Sma Undar Jårdis spelning på nyöppnade Guldkaggen . 4. Näckcykling i störtregn. 5. Mina salt- och jästa gurkinläggningar.
Och bottennapp:
1. Inbrottet på Fiket (tjejerna där har det tufft nog ändå). 2. Missförhållandena på äldreboendet Pjäsen i Visby, trots att allt skulle bli så bra så bra när Regionen tog över. 3. Lata turister som använt min liljeplantering som parkeringsplats för att komma så nära badstranden som möjligt.
Men i det stora hela:
En fantastisk sommar!
Länge sedan jag lämnade en rapport om mitt pågående åldrande. Det har liksom inte funnits något anmärkningsvärt eller oroande att rapportera.
Det senaste är att jag varit på hörcentralen på lasarettet. En del samtal under sommaren har resulterat i alltför många ”Goddag yxskaft!” och jag ville därför få min hörsel testad och lite mera fjutt på hörapparaten.
Jodå, hörseln har blivit något sämre, så apparaten uppgraderades två snäpp. I övrigt är jag dock oförändrat lyckligt krämpfri.
Efter hörselrenoveringen gick jag en vända genom innerstan och förundrades över hur lite folk där var. Tänker på vad en person sade när hon måndagen efter Medeltidsveckan för några år sedan besökte Visby:
– Det var nästan helt öde, som om pesten dragit fram!
Hönsens EM i friidrott i trädgården blev inte riktigt den fest som man hoppats. Endast tre tävlande kom till start. En tupp från Guldrupe , en leghornhöna från Fleringe och så hemmahoppet, tuppen Pekka.
I det inledande 50-metersloppet sprang alla tre vilse. Trestegshoppet fick avbrytas när Guldrupetuppen fastnade i en krusbärsbuske. Fleringehönan fick hemlängtan och åkte hem.
Pekka var dock nöjd. I det avslutande maratonloppet utropade han sig själv som guldmedaljör efter att ha sprungit i tio sekunder.
– Det var bara jag som startade och då var det ju onödigt att springa längre. Eller hur?
Höst. Inte mig emot. Några marknader ska jag nog anmäla mig till. En påbörjad bok ska jag nog försöka skriva färdigt. En kort mc-tur ska nog hinnas med innan frosthalkan slår till. Vitlöken bör planteras i höst för skörd nästa sommar. Höstfiske, för nu har nog flundrorna tjocknat till och strömmingen närmar sig land.
Många förhoppningsfulla ”nog”, men hur många som blir verklighet återstår att se.
Flistaket på bastun i hamnen är nu klart.
En ensam mans jobb.
Han heter Erik Larsson .