En ganska maffig grej att ha i sitt cv
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Och inte var det något lätt beslut heller! Betänketiden hade ju varit så kort, som Inger Harlevi sa. Ja, 2009 år går fort när man har roligt!
Och Mats Pettersson lyckades med något så ovanligt som att vara politiskt inkorrekt också! Det har jag väntat på! Fast åsikten att 80 km/h är en på tok för låg hastighet var väl kanske inte direkt som en kaxig kick i skrevet direkt.
Den delar han nog med öns alla karlar. Förutom med bilskoleägaren Leif Björkman skulle jag tro. Och jag är självklart på Leffes sida. Politiskt korrekt som jag ju alltid är!
Så var man nominerad till kulturpriset också! En ganska maffig grej att ha i cv:t vid en ålder av 24 år! Fast om man jämför min "gnistrande kulturinsats" med baddare som Annika Fehling, Yvonne Winarve och Sofia Wärngård Lang, ja, då känner man sig lite fjuttig på något sätt!
Sofia Wärngård Lang alltså, vilken kvinna! Prrrt, sa det och vips var listan jämlik. Alla de där kvinnorna som glömts bort. Hur man nu kan glömma bort en sådan storhet som Lena Bogegård! Eller AnnaMaria Bauer! Det är så man blir mörkrädd.
Efter allt liv som varit kring det här, så kan jag inte se någon annan utväg än att priset går till en kvinna i år. Och de kommande 10, 15 åren ungefär. Rätt ska vara rätt.
Sofia Wärngård Lang nominerade sig själv. Det är vad jag kallar inkorrekt beteende och det är det coolaste jag hört på länge. Inkorrekt men ändå så självklart korrekt. I Radio Gotlands kulturprogram i torsdags sa hon att alla kvinnor borde tycka bättre om sig själva, vara stolta över det de åstadkommer, precis som hon är. Hon sket fullständigt i om det skulle sticka i någons ögon, det faktum att hon nominerat sig själv. Det gör hon rätt i.
Eftersom en kvinna som jag älskar och beundrar extremt mycket också är nominerad så kan jag inte heja på mig själv. Jag hejar på henne. Till dödsdagar hejar jag på henne. Men det är klart att de där 25 000 spännen skulle sitta fint på kontot!
Vi tittade på overaller till stortjejen i veckan, men när vi såg prislappar på 600 till 700 kronor, ja, då satte vi av mot stormarknaden med den ojämlika könsfördelningen på cheferna, men med de fördelaktiga priserna på overaller och köpte en röd.
Sen åkte vi hem och gick upp på loftet och fyndade mössor, vantar och halsdukar i mängder bland alla de kartonger som folk vi känner så ivrigt skänkte oss, när vi väntade vårt första barn och var fattigare än fattigast. Tack allihopa! Ni håller oss varma i vinter! Nu är det bara kängor till mamman kvar som behövs.
Jag hånskattar åt skoaffärernas utbud av damskor! Vad ska jag med lårhöga, tunna stövlar med klack till när jag pulsar genom nysnö mot pulkabacken med två ungar släpande efter mig, ihopkopplade i ett litet pulkatåg? Svara mig du!
Förlåt, Peter Wennblad, GA:s chefredaktör, för det jag skrev om din svarta städhjälp för några månader sedan. Jag tar tillbaka allt!
Jag föreställde mig inte dig som en levande person av kött och blod när jag skrev vad jag gjorde, men nu när du och din fru uppenbarar er för min syn varje morgon när vi lämnar våra barn till samma dagisavdelning så blir allt så jobbigt! Så förlåt mig. Jag var bara avundsjuk.
Jag vill också ha städhjälp. Jag hoppas du kan förlåta mig. Du har jämt så snygga byxor. Och din fru är så snygg också. Och den där barnvagnen ni har skulle jag kunna gå över berg för att få äga. Vad säger du?
Veckans kvinna: Det har aldrig varit så lätt som denna vecka. För sin fantastiska, systerskapsfrämjande, coola insatts, Sofia Wärngård Lang.