En helt ny värld öppnade sig för mig
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag var med där, eller hur man nu ska säga. Jag var väl mest en hangaround eftersom jag varken var särskilt tuff eller cool.
Sen råkade en stor del av gänget gå i min klass dessutom, så det var rätt svårt att undvika.
Men töntigt namn eller ej, det ställdes ändå till med en del jävelskap, folk fick stryk och det var en massa andra dumheter som skedde runt den där samlingen ungdomar.
Det var något fascinerande med de som slogs, för det var alltid samma människor. Jag kunde aldrig riktigt fatta varför de slogs, eller hur de ens tordes.
Men de fick sjukt mycket respekt och uppmärksamhet, och så fick de hångla med alla snygga tjejer.
Själv slogs jag en gång på mellanstadiet med min kompis Niklas. Jag fick stryk och sprang storgråtandes hem. Sen den gången höll jag mig undan när nävarna knöts.
Det har naturligtvis funnits tillfällen då jag faktiskt velat slåss. Men jag kunde aldrig, jag började alltid tänka på konsekvenserna och då blir man ingen vidare slagskämpe.
Ska man börja tänka på vad farsan kommer säga om jag slår och killen bryter näsbenet och jag åker dit för misshandel, då har man själv hunnit få stryk både en och två gånger innan man funderat färdigt.
Nä, bättre fly än illa fäkta heter det väl. Det vann man ingen respekt på, men hellre töntstämpel än näsblod. Och det gick ju faktiskt att få tjejer ändå, märkte jag.
Sen växte jag plötsligt upp och befann mig inte längre i miljöer där folk slogs. Jag var inne på krogen istället för utanför. Nu har jag inte sett ett slagsmål på åratal.
Och de andra i Gråbo Sidekickers växte upp de med. De flesta gick det bra för medan några stackare fortfarande slåss.
Det är fortfarande fascinerande, fast på ett lite sorgligt och trasigt sätt. Och jag fattar fortfarande inte varför, eller hur de törs.
Men alla har vi våra defekter.
När jag var liten ville jag ha glasögon
i smyg. Jag provade min klasskompis
Annelies glasögon en gång och tyckte jag såg smart ut, lite intellektuell och spännande fast det var tjejglasögon. Men min syn är oklanderlig, så det blev inget av med den saken.
Däremot är jag lomhörd sen födseln, och hur coolt är det? Hörapparater är inget man vinner några stilpoäng på direkt.
Men så fick jag inga hörapparater heller, inte förrän jag flyttade till fastlandet och råkade nämna min hörselnedsättning för företagshälsovården. De skickade mig till hörcentralen omgående, och några veckor senare öppnade sig en helt ny värld för mig.
Plötsligt fattade jag vad folk sa redan första gången de tilltalade mig. Då började jag fundera på hur mycket jag missat egentligen? Hur många roliga saker har jag låtsats höra och skrattat bara för att alla andra gjorde det?
Det är väldigt få oneliners som är roliga när de upprepas.
Jag borde stämma Visby lasarett för utebliven social kompetens.
Pitbull-Jörgen lade av, sen gick det bara utför. Allt är hans fel.
Mitt fotbollslag har på grund av spelarflykt och löjligt många skador plötsligt akut brist på spelare. Så här kommer mitt livs första kontaktannons.
Sökes: Fotbollspelare till Kappelshamns division 5-lag, stabil förening med god organisation. Tidigare meriter ett plus. Speltid garanteras så länge du inte försöker peta mig ur startelvan.
Intresseanmälan skickas till min mejladress nedan.
Det nya sopsystemet har nått oss och vi sorterar som galningar. Vi har till och med egen kompost. Det ledde till att det låg två ynka soppåsar i tunnan efter två veckor.
Det blir helt enkelt inget kvar att kasta när man sorterat ut allt som går.
Då känns det ju helt idiotiskt att den där stora diesellastbilen ska köra hem till oss, stanna, sopgubbarna ska hoppa ur och dra fram tunnan som sen hissas upp och töms varefter dieselmotorn varvas upp igen.
Men månadshämtning går tydligen inte att ordna.
Det bästa för miljön - och ekonomin - vore om vi fick säga upp vårt abonnemang helt, sen kan jag åka och lämna de där två soppåsarna själv. Men det får man visst inte har nån bestämt.
Listan! Fem jobb jag skulle kunna tänka mig om jag inte gjorde det jag gör.
1) Brandman.
2) Polis.
3) Helikopterpilot.
4) Driva framgångsrikt pensionat.
(Att driva ett som går dåligt verkar trist).
5) Läkare.
Men något byte av karriär lär det inte bli för min del i första taget. De tre första punkterna på den här listan går bort direkt eftersom jag är lomhörd. Fyran eftersom jag inte är nån entreprenör, och femman eftersom jag är för lat för att plugga om jag nu ens lyckades komma in på universitetet.
Så jag antar att ni får dras med mig här ett tag till.