En midsommar-dokumentär, första delen
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är ett tag sen sillen, potatisen och nubben. Ett tag sen gräslöken, ett tag sen stimmet och stojet och fåglarnas galna sång.
Men inte längre än att man kan ta sig dit igen, det har jag gjort, till mina midsommaraftnar.
Det här är mina midsomrar, men också dina. Du tror inte att du minns men det gör du. Om du försöker. Om du släpper lös dina tankar.
Det här är den första spalten i en serie i tre delar. Mina midsommaraftnar - en dokumentär, del 1. Nu åker vi.
* * *
1981. Sommarstugan i Småland med mamma och pappa. Lugn och ro. För mycket händelselöshet för en 19-åring. Krypet i kroppen, längtan ut.
1982. Träffar Madde från Växjö i ett tält på Kneippbyn och vi hånglar hårt och intill ligger Maddes kompis och hånglar med nån annan och vi dricker Chatelet och jag spiller en röd ros på mina sommarvita jeans och jag jobbade i Hultsfred på den tiden och jag åkte till henne i Växjö några gånger och hon hade en LP med Imagination och en styvfarsa som hette Torsten och jobbade på Posten. Torsten på Posten.
1983. Kneippbyn igen. Möter Monica och det slår gnistor om oss och hon vinner Miss Wet T-shirt-tävlingen på Disco Space på kvällen och vi dricker Löwen och går hand i hand mot gryningen och det är på riktigt och jag hälsade på henne hemma i Avesta sen, vi bodde en natt i husvagn där och jag hoppades på nåt som aldrig hände. 23 år senare tar hon kontakt igen. Vi talas vid på telefon en gång. Hon var skild. Det var inte jag. Allt var mycket märkligt.
1984. På puben i Bangor knappar någon in Sad Songs med Elton John på jukeboxen, det regnar ute över röda tak och gröna kullar och Tjobba och jag hade hoppat av tåget för att Wales var så enastående vackert. Vi har nästan inga pengar, inget växlingskontor är öppet. Vi suger länge på de pints vi har råd till.
1985. Bengt och jag i Zug i Schweiz , det är tågluffningens glansår.
1986. Hon heter Pia och det är vår första sommar tillsammans och vi åker tåg i en månad och vi kommer till Budapest i gryningen och hyr in oss i en källare i en förortsvilla och tar bussen in till centrum sen och det är varmt, hett, och vi äter gulasch vad annars och dricker kall ungersk öl på en uteservering och en galning far runt och skaver fiol för gästerna och den idioten fördärvar hela måltiden.
1987. Åker omkring med ett flak Crocodile i skuffen på min gula Corolla, har inget för mig, slår en signal till Johan, en ung arbetskamrat, han ska till Västerviks skärgård så jag åker dit, ut till en liten ö sen med båt och jag känner ingen, sänker min ljumma öl, minns ingen sill, somnar i sovsäck med myggen inande runt huvudet. Misär på ett skär.
Nästa vecka: Mina midsommaraftnar - del 2. Håll ut till dess.