Det var en sommar i medieskugga. Det var en fantastisk sommar. En lärarlång ledighet utan att slå på datorn, så många veckor utan informationsstress.
Men det tog sin tid att varva ner, där i juni.
Så brukar det ju vara. Flera dagar att landa i lugnet, men sedan, när ledigheten är över, bara några minuter innan det känns som jag aldrig varit borta från jobbet.
Jag har mötts av glada tillrop när jag berättat att jag inte varit inne på datorn i sommar; inte kollat nyheter, inte uppdaterat Facebook, ingenting.
- Åh, vad skönt det låter, har det sagts.
Och då ska jag berätta en hemlighet: Det var det.
Det var så ohyggligt skönt att leva i periferin av allting.
Tidningen var flyttad till stugan i Småland i några veckor när vi var där, men jag läste den knappt. Bläddrade bara, löste korsorden.
Ibland köpte jag någon tidning när jag var i stan, kanske Expressen, oftast DN, men läste inte mycket där heller.
Jag lyssnade på radio, sommarpratet i P1 och en del andra intressanta program i den kanalen, såg en stund på tv på kvällen. Barnen fick oftast bestämma så det blev både "Lotta på Liseberg" och "Allsång på Skansen".
Det är en slags rening av själen att stänga av allt, en återgång till alltings ursprung i den tid där det inte längre finns någon hejd. Betänk detta: i år går alla matcher i Premier League i fotboll att se i svensk tv. Alla!
Min sommar var en återgång till den numera så sällsynta förmågan att bara "vara".
Att sitta på en trappa i total stillhet, ingenting är som du tror att det är, om du vill kan du tala med träden.
Två gånger kollade jag min mejl, när jag kom till bekanta med dator. Det var aldrig något viktigt jag missat. Bland annat hade jag ett meddelande från Facebook som upplyste mig om att det var länge sedan jag var inloggad.
Så skönt att slippa dessa ointressanta statusuppdateringar. Jag vill inte veta vad folk gör. Jag vill att det ska finnas några hemligheter kvar. Jag vill vara så här trött som jag låter. Jag vill vara gnällig. Det var bättre förr. Jag ska bli en bitter jävel sen.
Däremot har jag läst böcker, böcker i mängd och tagit mig in i andra världar, ett alldeles gratis sätt att resa.
Vi reste runt en del i landet också, jag och familjen, och då köpte jag för all del en del tidningar. Lokaltidningar. Det är roligt att läsa andra ortsblad och se vad som är viktigt där, ofta är det samma frågor som hemma, man är aldrig ensam.
Fast mest har jag vilat hjärnan. Mest har jag varit tyst, bortvänd från allt och talat med en tall.