Enbuskar men aldrig skolan
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det går vita gäss i viken och en del småfåglar, med mat i näbben på väg hem till holken, har svårt att ta sig fram i motvinden, eller hålla rätt kurs när vindstötarna knuffar dem sidledes.
För att inte tala om bina. Det är bara en och annan som tar sig ur kupan. Om det nu beror på blåsten, eller om det är något fel i samhället. Jag börjar misstänka det sistnämnda, för jag är rädd att där inte längre finns någon drottning.
Och de senaste två dagarna har jag bara plockat ett ägg ur redena i hönshuset. För mindre än en vecka sen värpte de fyra hönorna var sitt. Misstänker att några av dem börjat värpa utomhus för att så småningom ligga där och kläcka fram kycklingar. I fjol kom en höna, som vi trodde att höken tagit, en dag promenerande med sexton stycken!
När jag skrivit färdigt hade jag tänkt träna lite varpa inför tävlingspremiären i morgon, söndag, men kasta varpa i styv kuling är enbart deprimerande. Så det får vara och tävlingen i morgon får gå som den går.
På lördag bestäms mitt psykiska tillstånd för resten av sommaren.
Sverige - Danmark i fotboll.
Varför tänder barn eld på skolor?
I en intervju i lördagstidningen läser jag att skolbranden i Garda kunde ha undvikits bara man hade sett ungdomarna, gett dem stöd och uppmärksamhet i tid. Det säger brandmannen Tony Hallin i Bro, som forskat om barn som anlägger bränder.
Jag håller inte med håller med om påståendet att det nästan alltid är samhällets och föräldrarnas fel när det går snett. Samhället - polis, sociala myndigheter, barnpsykologer, skolan - lägger ner stora resurser i sina försök att lotsa de unga någorlunda helskinnade genom de jobbiga ungdomsåren. Och föräldrarna, de är väl inte sämre än de var förr? Mina ungdoms somrar tillbringade jag på ett höloft i Slite. Vi var ett gäng om bodde där och vi visades oss hemma endast när det var matdags. Våra föräldrar brydde sig inte, frågade aldrig vad vi egentligen höll på med. De var inte ens oroliga när vi åkte ut med båt och fiskade. Utan flytväst. Eller på vintern "jumpade" på isflak nere i hamnen.
I skolan var mobbing minst lika vanligt som det är nu, men våra lärare reagerade inte. Några skolpsykologer fanns där heller inte. Vi slogs och vi bildade rivaliserande gäng som sköt sten på varandra med slangbåge. Vi drev omkring på kvällarna och ställde till sattyg i olika former, mest hartsfiolspel och plommonstöld, men även en och annan krossad fönsterruta. Ibland blev vi ertappade och fick stryk och av det blev vi varken bättre eller sämre. Vi skötte oss i stort sett själva, utan myndigheters stöd och föräldrars mer än nödvändiga uppmärksamhet.
Vi tyckte också om att leka med eld. Inte på höloftet, men en och annan enebuske på Slottsbacken brände vi ner. Det var spännande.
Men aldrig skulle vi, inte ens vi skoltrötta och mobbade, tända eld på skolan!
Läste ni Magnus Ihreskogs intervju med sig själv i fredagstidningen? Den var mycket rolig - och definitivt nyskapande. Jag är sur över att jag inte kommit på idén själv.
Pekka, tuppen, läste den också och blev så inspirerad att han omedelbart satte sig och gjorde en intervju med tuppen Pekka. Den vill han att jag publicerar här.
- Det är väldigt många stavfel, sa jag när jag läst igenom den.
- Det är det inte alls. På hönsspråk stavar man så, förklarade han.
Okej.
Vem anser jag vara den stiligaste tupen i hönshuset?
- Det är utan tvekan Pekka. En vakrare och moddigare tup får man leta äfter.
Har jag några äggsempel på den moddigheten?
- Åtskiliga. När reven var här senast sat jag minsann i fönsterglugen till hönshuset och gol ilsket.
Men reven tog ju tre hönor!
- Ja, men tak vare mina ilskna galningar så har han inte gjort åm det.
Tak för en inträsant interjuv Pekka!
- Tak själv Pekka. Det var veldigt bra och inträsanta frågor.
Nu är det är sommar. Avslutar därför första sommarkrönikan med en nytextad version av Den blomstertid nu kommer, som en kvinnlig läsare, Elisabeth, mejlat till mig. Men om det är hon som också skrivit texten vet jag inte.
Den baddräktstid nu kommer,
när magen är för stor,
då valkar bara sväller,
och celluliter gror.
Generande behåring,
lyfts fram i solens ljus,
nej, stranden verkar "boring",
vi stannar inomhus.
De krav som sommarn ställer,
förstör vår ledighet,
vi sitter där å gnäller,
fy fan vad jag e fet.
Fast vem vill motionera,
när man kan sitta still,
så låt oss revoltera,
vi tar en kaka till!
Trevlig sommar!