Jag är redan trött på valet. Det är ett år kvar och jag fattar inte hur jag ska utstå det.
Något hände på den magiska ”ett år kvar- dagen”. Tidningarnas annars så intressanta ledarsidor handlar nu uteslutande om hur duktig den ena sidan är och hur dåliga den andra sidan är. Och så förklarar båda sidorna sin syn på saken och man fattar oftast ingenting. Ser ingen skillnad liksom, i alla fall inte på sossar och moderater.
LO rasar i Svenska Dagbladet om att löneklyftorna mellan arbetare och tjänstemän ökar. Den gotländske moderate politikern Peter Wennblad skriver några timmar senare på Facebook att det faktiskt är så att klyftorna har minskat, i alla fall i procentuellt, sedan de klassbekämpande Moderaterna tog vid.
Jaha, tänker jag och undrar vad som är bäst, en sänkning i procent eller en ökning i kronor samt vem som kan berätta den opartiska sanningen för mig. All media är ju också vinklad! Höger vänster, vänster höger. Jag blir tokig!
Rakt obehagligt blir det när det uppstår personangrepp. När ett parti går ut och anklagar en enskild person för att inte ha haft koll på pengarna. När en enskild person, i allmänhetens ögon och via medias vinklingar, ensam får stå till svars för besparingar som måste göras.
Eller som när en utpekad persons namn ständigt återkommer i medias rapporteringar om det här angående öppettiderna på krogen. Och ärligt talat, jag skiter faktiskt i vad Sveriges nya arbetsminister har för åsikter om abort eller hur många gånger om dagen hon knäpper sina händer och ber.
Ingetdera tror jag kommer att påverka Sveriges arbetsmarknad nämnvärt faktiskt.
Jag tror inte att media alltid tänker på vilken makt de har och vad de faktiskt skulle kunna åstadkomma om de bara fick för sig det. De behöver faktiskt inte ens få för sig något, även mediemänniskor lyder ju under normer och hierarkier som man inte ens alltid är medveten om själv.
Det finns till exempel forskning kring hur kvinnliga makthavare framställs i media och där framkommer bland annat att män oftare kommer undan lindrigare vid politiska skandaler, att kvinnors privatliv oftare hängs ut och så vidare.
Visst kan så kallade ”drev” vara till största nytta för oss som sedan ska rösta, men jag tycker många gånger att det blir obehagligt också, särskilt med tanke på att kvinnliga makthavare oftare utsätts för dessa.
I den där geggiga massan som sossar och moddar just nu är för mig tycker jag det är skönt med de mindre, mer tydliga partierna. Jag uppskattar till och med Sverigedemokraterna för deras aldrig sinande tydlighet. Det går helt enkelt inte att ta miste på vad de vill. Inte Miljöpartiet heller. Och Centerpartiet.
Läser man att någon vill förbjuda ritualslakt i Sverige, ja men det går ju inte att ta miste på vilket parti det är. De milda, omhändertagande och lätt snusförnuftiga förslagen kommer alltid från Miljöpartiet och handlar det om horor och hasch kan man alltid lita på att Cuf har varit i farten. Tydligt och tryggt.
Om inget enormt drev förhindrar det tror jag hur som helst att vänsterblocket vinner valet nästa år. Miljöpartiets mjukhet tror jag kommer att vara en betydande orsak bakom vinsten, för jag tror att högerns hårdhet är vad som blir deras fall. Jag tror att svenskarna vill ha mjuka värden och solidaritet och en ren miljö nu och därför tror jag att sossarna skulle vinna på att visa upp lite sådant nu.
Själv är jag som vanligt helt klar över vilket block som får min röst nästa år. Om det blir lila, knallrött eller grönt återstår dock att se.