Näthatet glöder just nu. Både som faktisk företeelse och som debattämne i radio, tv och på webben. Hätska och icke-konstruktiva inlägg, ofta personpåhopp, i sociala medier som Twitter och Facebook och i kommentarsfält på bloggar och nyhetssajter.
Även på helagotland.se spårar frapperande många debatter ur och börjar kvävande slingra sig kring deltagarnas personliga egenskaper och deras formuleringskonst, eller brist på densamma, i stället för att lyfta själva ämnet.
Fast hat och hat. Det riktiga - och riktigt farliga - näthatet är väl det mot internet som verktyg för spridning av det fria ordet. Som i Kina, Tunisien och nu Egypten.
I det perspektivet är inslagen av skitsnack på helagotland.se mest bara beklagliga. Ett slöseri med demokratisk frihet och mänsklig energi. Illa nog.
Jag älskar det fria ordet, och jag älskar nätet. Jag facebookar, nybörjartwittrar och har just utvecklat en hungrig mersmak, under en veckolång kurs om internet, sociala medier och framtidens journalistik.
Kursen befäste vad jag länge känt:
Vi journalister måste bli bättre på att möta, och bemöta, våra medmänniskor på nätet!
Jag dristar mig till att säga att vi är rätt dåliga på det på Gotland.
Ta kommentarsfälten under nyheterna på helagotland.se. Varför ser man så sällan, eller aldrig, en journalist bemöta ett påstående eller kritik där? Eller delta i debatten, alla de gånger den håller anständig nivå? Eller erkänna ett fel? Eller be läsarna om råd, tips och tankar?
I stället möts i regel läsarnas frågor, kunskapsluckor och genuina sakkunskap, med vår tystnad. En tystnad som sannolikt tolkas som antingen förmätet ointresse, eller rädsla för att plötsligt stå med rumpan bar.
Båda slutsatserna är säkerligen korrekta. Möjligen skyller några på tidsbrist.
Inget av argumenten håller, tycker jag.
Inte år 2011, med två miljarder internetanvändare i världen. Sju år gamla Facebook har 600 miljoner användare, varav 4 miljoner svenskar. Femåriga Twitter har runt 200 miljoner användare.
Till och med lilla helagotland.se har 13 000 unika besökare per dag och runt 8 000 registrerade debattörer.
Vi är mitt i en revolution. En global och lokal teknik-evolution som omvandlar läsare, tittare och lyssnare, till deltagare, granskare och ifrågasättare. Inte minst av makthavare.
Däribland massmedierna. Den tredje statsmakten. Som i vissa fall alltså är trög som en dinosaurie.
Själv har jag bestämt mig för att blotta strupen, i hopp om att dels bidra till en bättre debatt och dels få lära mig ett och annat nytt. Och ha trevligt, inte minst!
Möjligen får jag ett och annat bett. Det kan jag ta. Räkna bara med att jag biter tillbaka. Snällt.
Så, jag dyker säkert upp i en och annan debatt, om den angår mig eller mitt. Så har jag dammat av min blogg på helagotland.se.
Där tänker jag ta upp ämnen som näthat och nätkärlek, grundlagar och sociala medier, politikerförakt, journalistförakt och vanligt hederligt medborgarförakt, bra artiklar, faktakällor och goda exempel.
Möt mig gärna där. www.helagotland.se/blogg
Bäst just nu:
Solen. Åh, vad du är välkommen tillbaka!