Finns kajpar bara på Gotland?
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Fyllde 72 minus i helgen.
Vaknar på morgonen och känner mig tung i kroppen och befarar att åren nu tagit ut sin rätt. Men det visar sig att jag bara är lite bakis.
Kungen och den här tidningens nattredaktör i Vamlingbo fyllde nämligen år på valborgsmässoafton. Kungen 64 och nattredaktören 60. Vi firade med färsk kajpsoppa, sparris, köttgryta, valborgsmässoeld med tal och spontan körsång och därefter revy i Vamlingbo bygdegård.
Efter revyn samlades vi runt en Janssons frestelse hemma hos nattredaktören. Hurraropen skallade. Men det är inte klokt hur en Janssons kan sätta sig i benen!
Kungen ägnade vi inte en tanke.
I skrivande stund (lördag morgon) har redan sju externa gratulanter hört av sig - om nu sjuttioett år är något att gratulera? - en 96-årig far, en journalist, en redaktionschef, en son, en exhustru, en systerson och en varpakompis, han som är alternativodlare i Bäl. Av den nuvarande hustrun har jag fått en grill och en DVD med TV-serien Goda grannar, som jag var huvudförfattare till i slutet av 1980-talet.
Jag ögnar igenom tidningens Grattis-sida för att se om det är fler än jag som fyller år den 1 maj. Jag hittar tre stycken, Maja, Wilda och Liam. Sammanlagd ålder 12 år. På min tolvårsdag satt jag så här dags hemma i Slite och väntade på min morbror, som skulle ta mig med på speedway på Galgberget i Visby. Vi var alltid där och tittade på speedway 1 maj.
Om en timme ungefär ska jag träna varpa vid Bottarve inför tävlingspremiären i Rävhagen i Visby i morgon. Om denna premiär befarar jag det värsta. Jag var förmodligen en betydligt bättre varpakastare när jag fortfarande bara var 70 år.
Eftersom det är min födelsedag tänker jag inte skriva något seriöst eller ilsket. Jag tänker därför inte ytterligare lägga mig i parkeringsbråket i Visby, det får politikerna och visbyborna sköta själva. Här hos oss parkerar vi i alla fall som vi vill.
Men jag tycker synd om Kjell Skalberg. Jag förstår hans besvikelse och ilska över sveket från allianskamraterna i Tekniska nämnden.
Men resten av krönikan kommer enbart att innehålla lättsamma saker i födelsedagsyrans tecken.
Får ett mejl från Vessigebro i Halland där jag i början av året var och höll föredrag om min cykling genom Baltikum. Eva Johansson skickar en lista över nya tiders nya ordspråk. Här är några:
Den man ligger med får bädda.
Gammal kärlek kostar alltid.
Liten stuga kallas ofta stort dass.
Den som spar han har men inte roligt.
Det är med kärlek som med whisky, den tar slut.
Framtiden var bättre förr.
Livet är hårt men orättvist.
Obeslutsamhet är nyckeln till flexibilitet.
Även den starke får ta i när han skiter.
Beslutar att börja ta itu med saker.
Det är mycket som behöver tas itu med just nu och det blir därför svårt att välja. Men efter en del velande fram och tillbaka beslutar jag mig för att måla trädgårdsstolarna. Själva ramen är av järn och ska målar röd. Brädorna till sitsen och ryggstödet ska vara gotlandsgula.
Första stolen går riktigt bra, de övriga fyra mindre bra. Flera brädor i sitsen är murkna och måste bytas ut och det är inte lätt för en som inte är direkt snickarkunnig och som inte har varken rätt verktyg eller virke i lämpliga dimensioner.
Så i veckan måste jag ta itu med att hitta någon som kan ta itu med att tillverka sådana brädor. Och när jag klarat av det, då vet jag åtminstone ytterligare fem saker som måste tas itu med.
Varför kan aldrig livet bara rinna på och vara lätt som en plätt?
Åker iväg och kastar varpa med en före detta bilreparatör och en före detta lanthandlare. De bryr sig inte det minsta om att det är min födelsedag, för hade de gjort det då hade de undvikit att kasta så väldigt rakt och lagom långt varje gång.
Med andra ord - min egen kastning var ingen succé.
På festen i går kväll diskuterade vi om det bara är på Goland det finns kajpar. Jag hävdade naturligtvis med stor bestämdhet, styrkt av ytterligare en portion av den förrädiska Janssons frestelsen, att här och ingen annanstans växer denna underbara soppväxt.
Men nu, ett dygn senare, är jag inte lika säker längre och tar därför hjälp av Google:
Kajplök eller skogslök, växer vild på Gotland och Öland och längs kusterna i Bohuslän och Uppland. På Gotland går den under namnet kajplök eller kajpar.
Skit!
Senare på dagen gratulerar även en dotter, ytterligare en dotter, ett barnbarn, en halvbror i London, den andre kompisen i varpalaget, sex Facebook-vänner och en närboende arkitekt som ringer och sjunger.
Det är till att vara populär!