Ibland kan ju livet bli lite grått.
Jag vet att ni inte tycker det är så roligt att läsa om sådant, men jag är som bekant inte heller en person som håller på och ljuger och låtsas och gör mig till. Är allt skit, så skriver jag det.
Nu är inte allt skit. Men vissa dagar som arbetsfri kan vara lite tunga att ta sig igenom, hur mycket man än fyller dem med.
När man var yngre, sådär en nitton, tjugo år, då kunde det vara ganska mysigt att bli lite deppad då och då. För alla är ju lite deppade då och då i den åldern och det bästa var när man var några stycken som kunde deppa tillsammans.
Vi löste alltid våra depp- dagar på de mest konstruktiva sätten. Vi gjorde helt enkelt så att vi dök ner på botten. Mådde man kasst såg man till att helt enkelt må ännu sämre för en kväll och då, när man mådde som allra sämst, så såg man sin vardag på ett helt annat sätt och började sedan uppskatta den igen, när man var "tillbaka".
För att tala klarspråk- vi söp ned oss. Parkerade oss vid valfri bardisk. Omgav oss med äckligt lyckliga människor som vi sedan ägnade kvällen åt att avsky. Blev fullare och fullare. Gjorde galna grejer. Hetsåt på valfri snabbmatskedja. Kanske kräktes man. Sen sov man. Vaknade dagen efter och mådde skit. Hade ångest en hel dag.
Och sedan, dagen efter det, mådde man bra igen.
Nu för tiden, när man blivit så här vuxen och ansvarsfull, gift och helig moder, är det mycket svårare med sånt där.
Vardagen är helt enkelt så dekadensfri som den kan bli. Man kan inte supa ner sig hur som helst. Inte knarka. Inte göra galna saker.
Man får göra lite på ho som man tycker själv. Vara lite destruktiv light. Till exempel så kan man ju missfärga en hel tvätt med mening. Ta tre alvedon istället för två.
Strunta i att göra rent mikron efter att ha värmt en tomatsås utan lock i den. Strunta i att släppa ut katten när han står och jamar vid ytterdörren klockan sex på morgonen. Duscha kort efter att övriga familjen har gjort det, precis då när varmvattnet håller på att ta slut ni vet. Man kan se på Melodifestivalen.
Men det allra allra enklaste är nog att helt enkelt vara uppe väldigt sent på natten. Gå och lägga sig ungefär just runt den tiden som första barnet väljer att kliva upp. Då jävlar, får man lida resten av dagen, för att sedan må som en drottning dagen efter det när man äntligen har fått sova ut!
Ja det är inte klokt vad mycket man kan hitta på i sina försök att leva lite dekadent som småbarnsmamma! Men man får nog ändå säga att det inte riktigt är samma sak..
En dag provade jag på att lyssna på programmet "Gutamål" på Radio Gotland.
Missförstå mig rätt, jag tycker det är roligt och intressant med gutemålet i sig. Men radioprogrammet i samma ämne får det helt enkelt inte att spritta av glädje och entusiasm i min 26-åriga kropp direkt.
Hur som helst så funkade det ganska bra. När sen väl "Firarvärt" började kände jag mig rent upplyft och glad! Man får vara lite kreativ.
Glad kvinnodag på er.