Förr var vi bättre på att stava
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Gjorde i fredags ett av mina numera sällsynta besök i Staden. Det gick i stort sett bra, trots att en bit av S:t Hansgatan har enkelriktats sen jag var här senast. Men med hjälp av Mellangatan lyckades jag till slut komma ur stan när jag på lördagsförmiddagen skulle åka hem igen.
Tidningen Gotlänningen firade 125-årsjubileum och eftersom jag i slutet av 1950 var reporter på tidningen blev jag inbjuden. På kvällen var det bankett på Statt... Ja, jag säger alltid Statt för då vet folk vad jag menar. Hotellet har bytt namn flera gånger och heter nu något så trist som Clarion Hotel Wisby och vem kan komma ihåg ett sånt namn?
Där satt vi ett fyrtiotal herrar i markant övre medelålder, klädda i mörkt, tillsammans med fem färgglada damer, och hade väldigt trevligt. Samtalen handlade mest om bohemiska, numera döda medarbetare. Hur det vissa dagar, om historierna nu är helt sanna, överhuvud tagen kom ut en tidning är mycket märkligt.
Och i den oundvikliga diskussionen om journalistiken var bättre eller sämre förr, enades vi till slut om att vi i alla fall var bättre på rättstavning.
Jag får ett oparfymerat och inte det minsta kärleksfullt brev från Skatteverket, som meddelar att jag är skyldig dem drygt tusen kronor. Betala bums annars blir det kronofogden!
Eftersom jag inte förstår varför jag är skyldig dem pengar, så ringer jag för att fråga.
Du har plats nummer etthundraåtta i kön!
Lika bra att betala. Bums.
Hönshusets Luciakandidater är nu utsedda. De är desamma som i fjol, Hillevi, Hildur och Pärlan.
Eftersom ingen av kandidaterna då fick någon röst, på grund av att alla tre var mitt inne i en ruggningsperiod, har arrangören (tuppen Pekka) i år beslutat att utseendet inte ska ha någon betydelse.
- Den som först sjunger Luciasången baklänges koras till Lucia, men om ingen klarar av det väljer jag den som ser minst ruggig ut, säger Pekka, som i år röstat fram sig själv som stjärngosse.
Första snön faller, men här på sydligaste och mera ekvatornära delen av ön blir det nästan bara regn. Och diskussionen sätter genast igång. Vinterdäck på redan nu, eller vänta till så nära 1 december som möjligt?
Det blir nog nu för jag minns hur det var i fjol. Kring 20 november stod jag och sålde böcker vid Hushållningssällskapets julmarknad i Slite. Ett väldigt snöoväder drog in över ön och jag blev tvungen att bli kvar i Slite, trots vinterdäck, ända till måndagen.
I år hålls samma julmarknad i Visby och jag tänker stanna kvar där alla tre dagarna. För säkerhets skull. Men vinterdäcken ska på. Vilken dag som helst.
Ja, det är många beslut som ska fattas. Förra veckan bestämde jag mig för att inte vaccinera mig mot svininfluensan. Och protesterna lät inte vänta på sig.
Britta Holm i Vamlingbo mejlar och berättar att hennes dotter arbetar på ett sjukhus i Skåne och där sliter personalen som djur.
Massor med människor är sjuka, verkligt sjuka. Om folk följde rådet att vaccinera sig skulle många slippa en verkligt jobbig sjukdom och personalen på sjukhusen skulle få en mänskligare arbetssituation, skriver Britta.
Och en läkare jag känner har ringt och sökt mig. Förmodligen kommer han också att "läxa upp" mig.
Men ändå, vi är många som tvekar. Själv tillhör jag inte någon av de kända riskgrupperna och jag har en tro om att kroppen inte mår bra av att alltid och till varje pris skyddas mot virus och infektioner. Av de hittills härjande influensorna har jag inte drabbats av en enda. Jag har inte ens haft mässlingen.
I ett medborgarförslag vill Britt Ronsten i Visby att alla som fyllt sextiofem år ska få köpa ett billigt årskort på bussarna.
Trafiken skulle bli säkrare om fler äldre tar bussen och dessutom är det bra för miljön. Många äldre med låg pension skulle ges större rörelsefrihet, tycker hon och föreslår att årskortet ska kosta 180-200 kronor.
Ett förträffligt förslag, för det åks på tok för lite buss på Gotland. En kvinna vi känner skulle för en tid sedan åka till Stockholm och eftersom hennes man inte hade möjlighet att skjutsa henne in till färjan blev hon tvungen att ta bussen. Hon åker annars aldrig buss. Efteråt var hon helt lyrisk över hur bekvämt det var och hur snabbt det gick. Vid busstationen i Visby mötte hennes son henne med bil och skjutsade henne ner till färjan.
- Jag hade inte en aning om att bussen även kör dit!
Och mycket riktigt.
Läkaren ringer igen och det handlar om "uppläxning". Hans huvudbudskap är att om sjuttio procent av befolkningen vaccinerar sig så kommer svininfluensan att självdö. Och skillnaden på den här influensan och andra är att barn och ungdomar tillhör riskgrupperna. Så har det inte varit tidigare och därför är den här influensan allvarligare.
- Vaccinering handlar om solidaritet, säger läkaren.
Jag lovar fundera på saken - igen.