Första mötet med svärföräldrarna
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag hade precis blivit tillsammans med Skolans Ljus. Den smartaste killen på hela gymnasiet hade jag knipit och trots vissa mindervärdeskomplex var jag jättekär. Ganska snart var det dags att bli presenterad för hans föräldrar. Jag var yngre då och det var ännu ganska nervöst att träffa eventuella pojkvänners päron.
När den stora dagen så kom gick det bra. De var jättefina. Jag slappnade av. Tills far i huset plockade fram en sån där rysk docka, ni vet, som man öppnar och så är där en ännu mindre docka och så vidare. Istället för glada ryska gummor föreställde dock de här dockorna Rysslands alla ledare genom tiderna.
Jag svalde, för nu visste jag vad som komma skulle. Testet. Fadern radade upp dockorna framför mig och frågade om jag visste vad de hette.
Jag ville dö. Jag förbannade det faktum att jag, en simpel musikestet med minikjol och jättemycket kajal, tvunget hade blivit tillsammans med en sån där begåvad person. Det kunde man ju fatta att resten av familjen skulle vara lika smarta de också!
De var, helt enkelt, en sån där familj som visste vad alla Rysslands ledare genom tiderna hette. Säkert kunde samtliga familjemedlemmar årtal och anekdoter om varenda liten gubbe också! Jag började svettas intensivt.
I ett desperat försök skämtade jag lite, men det föll platt till marken, mest på grund av min egen nervositet. Intensivt försökte jag minnas vad mina historielärare hade pratat om där framme vid tavlan. Gorbatjov var lätt, han har det där märket på flinten. Och så Stalin.
Jag tror jag tog Stalin också. Sen pratade jag bort alltihopa. Och jag kan än idag fundera på om jag blev Godkänd eller inte. Jag tror ändå det. Efter att det tagit slut, relativt fort, saknade jag den familjen nästan mer än självaste killen.
Nästa föräldrapar som jag blev presenterad för, som flickvän, var oerhört gästvänliga och översvallande trevliga varje gång jag kom på besök. Mamman hade gjort en fantastiskt god linssoppa första gången jag kom dit och jag berömde den bortom gränser, innan jag märkte att min mage fick ett annat liv efter att jag ätit av den.
Efter det där första besökets glädjeyra över den underbara soppan blev jag bjuden på den nästan varje gång jag kom dit.
Killen i fråga och jag, hade ännu inte kommit till det stadiet där man öppet släpper ut sin gas inför varandra, så jag kom att fasa för de här besöken och den där soppan sen. Än idag är det ord som Magknip och Smygfisar som dyker upp när jag tänker på det där gästvänliga huset i Alingsås.
Första gången jag träffade de blivande svärföräldrar som jag har idag så var de inte mina blivande svärföräldrar ännu. Nej, det skulle dröja ytterligare nästan två år innan de blev just mina "blivande svärföräldrar" och när den dagen kom bjöd de på pizza och så skålade vi i cola. Jag tror att de var glada för vår skull.
Första gången vi träffades var nog lite mindre muntert, för dem. Då var jag flickan som hade råkat bli havande efter en midsommarnatt med deras sistfödde son och det var sju månader tills jag skulle föda deras första barnbarn.
Detta var kvällen då hans och mina föräldrar skulle mötas och det var nog lite underförstått att vi skulle prata igenom situationen lite.
Istället satt vi alla sex runt mammas köksbord, log krampaktigt och pratade artigt under hela kvällen och ingen vågade föra på tal att det faktiskt var dräktighet som hade fört oss samman. Inte förän jag smög iväg och hämtade boken "Ett barn blir till", för att visa den blivande pappan en bild på ungefär hur stort vårt barn var vid tidpunkten.
Då lossnade det. Ett ljudligt kackel om "ja vad de då kan ta sig för, ungdomarna", "men det ska nog gå bra det här" och "jag har redan köpt den första pyjamasen" uppstod innan vi skildes åt den kvällen.
Sju månader senare kom hon, vår lilla midsommarnattsdröm och med henne tror jag att även jag blev Godkänd, kanske ännu tidigare, vad vet jag.
Jag hoppas i alla fall att detta var mitt sista "första möte" med eventuella svärföräldrar. Det är helt enkelt för jobbigt.
Veckans kvinna får bli mamma, för att hon var så fin, då, första gången jag blev havande.