Från mingel på båt till mingel i trädgård
Foto: Krister Nordin
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Tidigare år har det bara varit ett party på kvällen. I år var det ett seminarium under tre timmar om varumärket Gotland. Vi gjorde alltså rätt för maten (grillat lamm och gotländska primörer). Vi gäster fick bland annat tycka till om hur Gotland ska förlänga sin turistsäsong och vad som krävs för att fastlänningar ska flytta hit permanent. Alla svar hamnade i en databas och jag är ganska säker på att en hel del uppslag kommer att genomföras.
Jag har haft en ganska svävande inställning till den här typen av träffar. Men efter att ha gjort min debut inser jag att landshövdingens fest är bra för Gotland. Vi var lika många gotlänningar som sommargotlänningar. Och vi har som gemensam nämnare att vi älskar Gotland.
Merparten av gästerna var med under hela dagen. Jag trodde faktiskt att många skulle hoppa över eftermiddagen och gå direkt till partyt. Men det vara bara en minoritet som avstod eftermiddagens program. Det visar ändå att alla inbjudna har ett intresse av att vara med och tycka till om Gotlands framtid.
Seminariet var intensivt men med lite för mycket prat från podiet. Bäst var Johan Hellström (Furillen). Tyvärr var han den som fick absolut kortast tid, ungefär fem minuter.
Jag hade gärna hört honom i en timme. Han är underhållande och han brinner för det han gör och han är en idéspruta.
Under sin långa färd fram och tillbaka till Kina hände det inte en enda riktigt svår olycka på ostindienfararen Göteborgh. Jo förresten, en matros fick en bärbar kylanläggning på ena foten och tvingades sy 14 stygn.
Förra torsdagen var jag och minglade på Göteborgh under Almedalsveckan. Vi var många som kände oss manade att gå dit, träffa nya människor och lära oss nya saker.
Då kunde också den svåraste olyckan i Göteborghs historia ha inträffat - om inte jag hade stått i vägen.
Jag stod precis ovanför en trappa där superkargören (betyder uppköpare) stod och berättade om fartyget och om resan till Kina.
Då helt plötsligt snubblar en dam omkull precis bakom mig. Hade jag inte stått där jag gjorde hade damen fallit rakt ner på superkargören och någon hade blivit svårt skadad.
Nu avlöpte det hela väl. Jag stoppade fallet och fick ett glas rött vin på min kavaj och mina ljusa byxor, och damen som var vitklädd blev rödprickig och fick ett mindre sår på foten.
Superkargören letade upp mig efter någon halvtimme, och tackade mig för att jag stod där jag gjorde. Då berättade han att detta kunde ha blivit den svåraste olyckan på Göteborgh.
Kände mig nästan som en riktig hjälte. Men ibland är man på rätt plats vid rätt tillfälle.
Damen som föll hade faktiskt ren och skär otur, hon snubblade till på en låda som någon hade glömt att skjuta in ordentligt. Hon kom förresten från Göteborg. Staden alltså. Dessutom var hon journalist. Världen är minsann liten.
Det blev en del båtbesök under Almedalsveckan. Briggen Gerda blev en favorit. Jag skrev före Almedalsveckan att Gävle kommun som försöker bli Europas kulturhuvudstad 2014 hade det mest spektakulära programmet. Och så blev det. På briggen Gerda var det underhållning av toppklass varenda kväll, och vi blev fler och fler som sökte oss dit för varje dag som gick. Sigge Hill var husband, och helt lysande. Nästan i klass med Di Sma. Men bara nästan.
På onsdag drar cirkus Lars Winnerbäck in i Östergravar. Det kommer att bli något alldeles extra. Tror jag. Hoppas jag.
Stockholmsveckan - suck! Trodde faktiskt inte möjligt att det kunde bli så mycket liv i Visby nattetid. Vrålet från Kallis hörs ända upp till Norrbackaplan har en kompis berättat som bor där. Ni förstår vilka decibeltal vi måste tala om. Men vi tappra håller ut, snart är det över för den här gången.
Det här är min 46:e krönika sedan september. Har inte fuskat och hoppat över någon vecka. Men nu tar jag ledigt i några veckor och samlar nya krafter. Det behövs.
Trevlig helg!