Frusen mat när jag blir gammal?
Foto:
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Frost på gräsmattan, is på bilens vindruta, is i hönsens vattenautomat, iskyla längs mina bara ben långt upp under morgonrocken när jag går ut och hämtar tidningen. Och åtta grader i vattnet.
Sommaren är på väg att ta slut.
En rad sömnlösa nätter och jag vet inte varför.
Vaknar vid tvåtiden och kan inte somna om. Tillgriper då insomningsknep som tidningen Vi:s svåra kryss, som jag efter mångårig prenumeration ännu inte en enda gång lyckats lösa. Det finns alltid några tomma rutor kvar när nästa nummer kommer. Till exempel: Logdans, sju bokstäver, den tredje är l och den sjätte a.
I natt vaknade jag av en dröm. En nära anhörig ringer och hon talar osammanhängande och sluddrigt och jag misstänker att hon drabbats av någonting, förmodligen en stroke. Jag ringer 112 men innan jag får svar vaknar jag, genomvåt av svett.
I två timmar låg jag och oroade mig, samtidigt som jag funderade på logdansen.
Är det det här som väntar mig, att bli gammal och tvingas äta uppvärmd frusen mat? Dag ut och dag in.
Så kommer det att bli för de gamla på Sudergården i Burgsvik och Pjäsen i Visby. Vasccumförpackad frusen mat från fastlandet istället för nylagat från kommunens tillagningskök i Hemse eller Visby.
Kommunen har sålt ut åldringsvården på de här två platserna till privata Attendo Care, som hittills köpt mat från de kommunala köken.
- Kommunen ska inte konkurrera med andra matleverantörer, säger man nu från kommunalt håll.
Trams!
Se till att de gamla får nylagad bra mat och inte upptinade isklumpar som fraktats från något mammutkök på andra sidan Östersjön!
Torsdag. Destination Gotland ställer in färjan till och från Oskarshamn på grund av hårt väder.
Jag tittar ut över viken och fattar inte varför. Visst blåser det lite, men inte värre än att det är på gränsen tiatt det går att sätta nät. För säkerhets skull kollar jag på SMHI:s och norska yr:s vädersajter på internet. De är överens: 9 sekundmeter under kvällen och natten, 7 sekundmeter på morgonsidan.
Vad är det för färjor vi har?
När jag till slut sömnlös inte längre orkar grubbla över "Logdans" i Vi:s storkryss, börjar jag istället läsa första delen av Alf Martins memoarer. Den legendariske journalisten och radiorösten i London, uppvuxen på en bondgård på norra Gotland. Jag har gått i samma klass som hans brorsdotter (tror jag det var) i Slite. Jag läser:
En dag när Hjalmar, stordrängen, och jag körde ut gödsel på åkrarna var vi nära att välta, just som vi tog ut svängen för att komma förbi en stor oxel.
- Varför hugger vi inte ner det där trädet? muttrade jag.
- Det ska visst stå kvar för det var där hon hängde sig, sa Hjalmar.
- Vem var hon då?
- Jag tror det var din pappas faster eller någe i den vägen.
Jag stod tyst en stund.
- Varför gick hon och hängde sig?
- Ja, det sas att han for ifrån henne när hon hade det som värst, sa Hjalmar.
En övergiven kvinna som hänger sig i ett träd, det är ju precis vad jag berättar om i den roman som jag nu äntligen skrivit färdig. Fast "min" kvinna hängde sig i ett päronträd.
Sen ligger jag och funderar på detta "sammanträffande" och då är det helt omöjligt att somna om.
Förkyld och lite smågrinig håller jag mig annars mest inomhus och försöker vara huslig. I en bok om gotländsk mat hittar jag ett gammalt recept på gotlandslimpa som verkar intressant. Tidigare försök att baka den limpa jag minns från förr, saftig och med smak av pomerans, har alla resulterat i torra, stenhårda, platta missfoster.
Men det här receptet ser annorlunda ut och jag följer det till punkt och pricka. Alla ni som tidigare läst om mina bak och andra äventyr i köket, tror nu att ni vet hur det här kommer att sluta.
Men tji! De två limporna blir helt fantastiska. Saftiga och mycket goda. Jag är så stolt!
Det lyckade brödbaket gör mig på gott humör och jag tar ett nät för lax och sik och ett för strömming och vadar ut dem på drygt meterdjupt vatten. Tjugo manglade laxar (så kallade flundror) och drygt tre kilo strömming blir det.
Förra helgen var vi och hälsade på familjen Wilkman i Slite och de pratade lyriskt om Mamsell Nylanders kryddströmming, ett recept från mitten av 1800-talet. Mina tidigare kryddströmmingsinläggningar har inte blivit vad jag hoppats på, men nu ska jag testa mamsellens. Två kilo. Jag återkommer med en rapport om cirka tre veckor.
Äntligen, äntligen, äntligen!
Logdans?
Halmbal!
Somnar.