Förra året gjorde GT 12 000 sidor. Det är ett snitt på närmare 40 sidor om dagen.
Vi skrev 2 800 nyhetsartiklar. Då handlar det om artiklar som ligger från sidan tre och oftast fram till och med sidan åtta.
Sedan tillkommer allt annat, som krönikor, ledare, insändare, namn och nytt, kultur, sport, lördagsporträtt och Magnus Ihreskogs populära 2sidor, där han går på djupet med kända och okända människor på fredagar. Allt det här är lokalt material som berör Gotland.
Men det är helheten som gör din lokaltidning. Det är därför vi också har annonser, in- och utrikesmaterial, korsord, tv-sidor, matsida och numera även en temasida i veckan som vi kallar barn och familj.
Från Tillväxt Gotland och dess allierade får jag ganska ofta höra att vi har för lite näringslivsartiklar. Det skulle bli mycket bättre om vi hade en näringslivsreporter som bevakade det området.
Det tror inte jag.
GT har specialreportrar på kulturen och sporten.
De som är allmänreportrar är specialister på allt och skriver om alla ämnen.
På min förra tidning i Södertälje hade vi en näringslivsreporter. Jag vet inte hur många artiklar hon skrev per år, men det var betydligt färre än vad vi har i GT.
Under 2010 skrev vi 360 artiklar om näringslivet. Vi skrev bara flera artiklar som handlade om kommunala och politiska frågor (538), Men det var ju valår.
Den senaste veckan har vi bland annat skrivit om att familjen Juniwik säljer Expert till den stora kedjan med samma namn och att Bil-City byter ägare. Två klassiska gotländska företag och viktiga näringslivsnyheter.
Juniwiks har förövrigt spelat en viktig roll i min uppväxt. Helge Juniwik förstod det där med musik och grammofonskivor väldigt tidigt. Han hade en välsorterad skivaffär i backen nedanför Wallers plats. I skivaffären fanns allt det senaste, och där kunde jag stå och gräva i timmar bland skivorna.
Det var där jag upptäckte Pugh Rogefeldt för första gången. Ryktet gick snabbt att en svensk hade kommit ut med en popskiva. Och att han sjöng på svenska. Det var något helt unikt. Något som lät omöjligt. Det var Pugh som hade släppt "Ja, dä ä dä" där låtar som "Här kommer natten", "Surabaya Johnny" och "Små lätta moln" fanns med. Året var 1969.
I morgon är Pugh på plats med sitt band (Micke Lyander och Hasse Tholin, som tillsammans bildar Pugh Trio) på Wisby Strand. Finns förstås inte en chans att jag missar det.
Så många galor arrangeras inte på Gotland under året. Ändå lyckas Visbytravets gala krocka med Gotlands idrottsförbunds gala nästa lördag. Jag vet inte vem som bestämde datum först, men det hade inte varit helt fel om de hade pratat ihop sig.
Travet är trots allt Gotlands största publiksport. Även om travet inte är med i Gotlands idrottsförbund, tycker jag att trav är en sport. Jag har på tidigare arbetsplatser och i andra sammanhang alltid hävdat att framgångsrika travtränare ska ha samma chans att vinna idrottspriser som de som sysslar med traditionella idrotter.
Nu stjäl galorna publik av varandra eftersom många som håller på med idrott också är väldigt travintresserade. Gotland är för litet för den här typen av krockar.
Själv väljer jag GI:s gala. Då delar vi ut Gotlands finaste idrottspris, GT-guldet.
Och priset går till...
Nej, det väntar vi med.
Jag halkade på en isfläck i tisdags, så nu kommer broddarna till användning igen.
Veckan yrke i Vi i ettan: monstertruckförare.
Veckans sågning står Sara Ullberg för som recenserar Lustans Lakejers nya skiva. Så här skriver hon: "Alla gamla hjältar mår inte bra av att grävas upp ur glömskans dunkel. Ibland hjälper det nämligen inte hur hårt man än skakar - dammlagret är för tjockt för att ramla av". Hela recensionen på sidan 22 i dagens GT.
Frågan är om Johan Kinde reser sig efter den smällen.
Trevlig helg!