"Gotlands" framgång kan inte mätas i pengar

Gotland2009-05-15 04:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Rättelse. Förra veckan skrev jag att den begåvade multimusikanten Theresa Andersson kom från Slite. Fel, fel, fel. Hon kommer från Silte. Många har ringt för att rätta mig. Att skriva Silte istället för Slite är som att skriva spela varpa fick jag höra av en arbetskamrat.
Ber därför som ödmjukast om ursäkt. Fick det berättat för mig att det en gång hette Silte by. Det hade onekligen varit enklare om det namnet funnits kvar. Men nu har jag lärt mig min läxa. Theresa Andersson är bördig från Silte, ingenting annat.
Jag har förövrigt gått med i Theresa Anderssons fan club på Facebook. Det gjorde jag innan jag skrev fel. Och i sommar turnerar hon på Gotland. Inte fel det heller.

I helgen kom gräsklipparen fram i stugan. Den startade på tredje försöket efter att ha stått insnöad i en bod som det blåser tvärs igenom på vintern. Vi har en handdriven gräsklippare, det tar två timmar för mig att jaga runt i vår trädgård. Det är mitt stora bidrag till trädgårdsarbetet.
Jag vill dock påstå att jag med åren blir allt mer intresserad av vad som händer i vår trädgård. Jag har gått från tämligen ointresserad till att veta vad blommorna heter. Några i varje fall.
Helgen som gick satte min fru potatis och lök, sådde morötter, rädisor, ruccola, sallad och dill. Persiljan hade självsått sig och jordgubbsplantorna blommar, så där kommer vi nästan att vara självförsörjande i sommar. I helgen ska vi sätta sparris. Då blir det till att gräva, för sparris tar plats. Det blir förhoppningsvis en liten skörd nästa år. Och en jättestor skörd året därpå. Säger dem som vet. Själv vet jag i varje fall att det inte finns något godare än färsk, gotländsk sparris. Ni vet väl att det är högsäsong just nu.
Annars har jag noterat att det är många kvinnor som klippor gräsmattor. Så länge det är handdriven som gäller. På åkgräsklipparna ser jag däremot nästan bara män. Vad beror det på?

Har inte sett ett vinterdäck på någon bil under hela veckan. Det måste betyda att det snart är sommar!

För några veckor sedan skrev jag att det var 57 dagar kvar till midsommarafton. Det gjorde min kompis Lillan lätt deprimerad, nu Lillan kan jag berätta att det bara är 36 dagar kvar. Det låter väl lite bättre.

Äntligen börjar det hända något i arenafrågan. Hoppas det nu inte bara är tomma ord. Men är det något hela Gotland behöver är det en riktig idrottshall. Gotland har ett innebandylag och ett basketlag som spelar i högsta serien. Nu råkar Endre och Visby Ladies vara damlag. Hade det varit herrlag hade hallen stått där sedan länge. Det är jag övertygad om.
Södervärnsskolan ser i stort sett likadan ut som när jag gick där i nian i slutet av 60-talet. Den påminner om en gammal östeuropeisk hall. Inte mycket att visa upp för fastländska gäster. Ska gotländsk idrott utvecklas krävs det en hall av klass.

I helgen missar jag inte travpremiären på Skrubbs på söndag.

Thomas "Gotland" Löfqvist ledartröja i Giro d´Italia i tisdags kan vara det största som någonsin har hänt gotländsk idrott. Och den PR "Gotland" ger Gotland just nu går inte att mäta i pengar. Hoppas verkligen att turistansvariga passar på att använda sig av det på något sätt.
Cykel är en liten sport i Sverige, men på kontinenten är den helt i klass med fotboll. Just nu skriver de italienska tidningarna lika mycket om Girot som om Zlatan.
Regniga sommardagar kan jag grotta ner mig fullständigt i Tour de France. Det är så mycket taktik i cykel att det är svårt för en som inte är insatt att riktigt förstå var det handlar om. Men sätter man sig in hur lagen ser ut, får man en laguppbyggnad som i ett hockeylag eller ett fotbollslag. I cykel finns det hjälpryttare som hjälper stjärnan. I ishockey och fotboll finns det framspelare som hela tiden passar till den som kan göra mål.
Thomas Löfqvist vinner knappast Girot. Men genom att ikläda sig den rosa ledartröjan om så bara för en dag har skrivit in honom i historien.
Att han sedan kommer från en platt ö gör inte historien sämre när han cyklar som en hel karl i bergen.
Två gånger tidigare har svenskar dragit på sig den rosa i Girot. 1971 gjorde Gösta "Fåglum" Pettersson det vid fyra tillfällen, 1983 ledde Tommy Prim efter en etapp. Och nu 26 år senare är Thomas Löfqvist i topp.
Skulle han vinna Girot behöver Svenska Dagbladets bragdjury inte ens ha något möte i början av december,
Heja Gotland!

Mitt stavningsprogram godkänner förövrigt inte Silte. Däremot Slite.

Mycket sport blev det i den här spalten i dag. Men så blir det ibland.

Trevlig helg!

Läs mer om