Gränserna har suddats ut för länge sedan
Foto: JOHAN ENGMAN / SCANPIX
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Nu har jag förverkligat en del resdrömmar när jag blivit äldre, men det är inte riktigt samma sak som att resa och upptäcka världen när man är ung.
I dag kan högskolestuderande välja studier inom sitt område utomlands under ett år. Många blivande journalister väljer att studera i Australien. Min dotter har en kamrat som läste ekonomi ett år i Mexico City.
Gränserna för vad man kan göra har suddats ut för länge sedan.
I London bor det 30 000 unga svenskar som hankar sig fram på jobb i butiker, barer, hotell, ja, lite över allt.
De förverkligar en dröm genom att bo och arbeta i ett annat land.
Min son och hans fästmö flyttade till London för två månader sedan. De bor centralt. Betalar 8 000 kronor i månaden för ett rum på 15 kvadrat (högt räknat), men lever i övrigt billigt för att få det att gå runt. Hur länge de blir kvar har varken de eller jag någon aning om. Det blir som det blir.
Som tur är ses vi flera gånger i veckan tack vara Skype. Vi ringer gratis videosamtal till varandra via internet. Häromdagen var vi uppkopplade nästan två timmar. Han kunde se vad vi gjorde, vi kunde se vad de gjorde.
Vi har funderat på att äta gemensam middag via Skype någon dag. Vi ställer bara upp våra bärbara datorer på matbordet. De i London, vi i Visby. Och så kan vi följa varandra och ha ett vanligt middagssamtal.
Tack, Niklas Zennström, en av Skypes grundare, för din uppfinning,
Sedan undrar jag förstås vem som betalar kalaset. Vissa dagar kan 21 miljoner personer vara online och använda Skype samtidigt. Hur det går till förstår jag inte. Men fungerar, det gör det, och kvaliteten är strålande. Vi ser varandra nästan lika bra som i en tv-bild.
Brukar inte titta på matprogram i tv. Men Mauro Scocco och Plura Jonsson på torsdagskvällar i TV 8 är rasande bra tv.
Plura i bar överkropp, ständigt med en cigarett i munnen och ett glas vin i handen kan få vem som helst på gott humör. Förra veckan gjorde Mauro och Plura gubbröra och lammlägg tillsammans med inbjudna gästerna Lars Winnerbäck och Helena af Sandeberg.
Undrar när Mauro och Plura köps över till en större tv-kanal? Men det blir i så fall knappast SVT eftersom Plura kanske inte känns som helt rumsren i de här sammanhangen.
Senaste veckans yrke i Vi i ettan: sumobrottare. Fantastiskt, var får barn allt ifrån?
I kväll i en hall nära dig: Endre mot Mora i en direkt avgörande SM-kvartsfinal i innebandy. Det är vid sådana här tillfällen idrott är fullständigt oslagbart.
Ambitiösa Endre är värd ett riktigt bra slut ikväll också. Det kändes som om laget blev blåst på ett regelrätt mål i Mora senast. Tur och otur brukar jämna ut sig även i idrottens värld.
I morgon går Popgiss in i sin andra halvlek. Vi har mycket att ta igen i vårt lag i de två deltävlingar som återstår före finalen. Men den här gången är vi i varje fall fullt lag.
Mitt största problem under lördagseftermiddagen blir hur jag ska få reda på hur det går i SSK:s kvalmatch mot Almtuna som spelas samtidigt. Mobiltelefoner är nämligen förbjudna under tävlingen.
Har ännu inte behövt investera i något parkeringskort. Det verkar dröja innan automaterna kommer upp där jag brukar parkera.
Sedan är jag lite fundersam över hur mycket kommunen egentligen tjänar på oss som betalar en låg parkeringsavgift med bankkort. I somras saknade jag mynt när jag skulle parkera vid taxi på öster. Jag skulle stå i 20 minuter, det kostade en krona. Jag betalade med kort. Har en känsla av att kommunen fick betala för den kronan när banken hade tagit ut sin avgift.
Jag känner några affärsidkare som inte tar kort under hundra kronor för då gör de förlust efter avgiften till banken. Det borde väl gälla kommunen också.
Trevlig helg!