Granskning är inget drev
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Tack vare denna bekantskap vet jag hur ett mediedrev ser ut och beter sig. När mediedrevet går måste man smuggla hem sina barn via grannens trädgård för att de inte ska fastna i de hungriga reportrarnas garn. Man ställer sig i sovrumsfönstret för att dra ner rullgardinen och upptäcker en fotograf klättrandes i stuprännan. Man kan inte köra ut från sin egen garageuppfart, eftersom gatan är blockerad av sändningsbussar och redaktionsbilar. GA:s fotografer klättrar definitivt inte i stuprännor för att tjuvkika in i det mest privata. GA:s reportrar låter barnen vara i fred, hur klumpiga klavertramp deras föräldrar än har gjort.
Däremot ställer vi relevanta och emellanåt rätt tuffa frågor. Vi lyfter fram företeelser som inte nödvändigtvis är olagliga, men som vi ändå tycker är viktiga att belysa och diskutera.
Till exempel att kultur- och fritidsnämndens ordförande Inger Harlevi får ett konsultuppdrag via en arbetsgrupp hon själv sitter i. Och att hon, för att undvika ett anställningsförhållande till den förvaltning hon själv ansvarar för, låter betalningen för uppdraget gå via en stiftelse - som inte existerar.
Hade Inger Harlevi varit kulturminister, hade hon den senaste veckan kanske fått uppfarten blockerad av journalister. Men det har hon sluppit. Däremot har vi varit lite efterhängsna på telefon, eftersom vi velat räta ut de nya frågetecken som dykt upp efterhand. Och frågetecknen har varit många.
I de flesta fall har Inger Harlevi valt att inte lyfta på luren. Och när hon har svarat, har hon mest varit arg. Så också på sin blogg, där hon flera gånger kritiserat GA:s "drev". Däremot har hon inte skrivit ett ord om att vi haft fel i sak.
Jag är ingen stor vän av drevjournalistik. Journalister ska bete sig som folk, och har etiska riktlinjer att följa, även när de får vittring på stora nyheter.
Och det tycker jag att vi har gjort. Vår granskning av Harlevis konsultuppdrag har varit relevant och, så vitt jag vet, korrekt. Den kritik som riktats mot Harlevi har vi inte själva uppfunnit, utan har kommit från namngivna personer som själva valt att framföra sina åsikter och synpunkter.
Jag har skrivit det förr, och gör det igen: sådan granskning behöver Gotland mer av, inte mindre. Inger Harlevi, och andra personer med makt och inflytande på ön, må ha hur goda avsikter som helst med det de gör och verkar för. Men om goda intentioner ska innebära skydd mot diskussion och debatt, då tror jag att Gotland är farligt ute.
Det är min uppfattning. Om ni tycker att jag har fel - eller rätt, för den delen - hör gärna av er till mig eller diskutera min krönika på helagotland.se.
För ett år sedan skrev jag en kärleksförklaring till mitt nya liv som hus- och trädgårdsägare. Nu tar jag tillbaka allt. Förra veckan rensade rörmokaren mitt avlopp från trädrötter för andra gången, och han tror att vi kan behöva gräva upp halva trädgården. Dessutom räknar jag ner dagarna till den förväntade chockräkningen på vinterns elförbrukning ska komma. Naturen är ond.
Trevlig helg!