Timur Vermes har skrivit boken ”Han är tillbaka”, en humoristisk skildring av hur Adolf Hitler återuppstår i dagens Europa. Bokens alla skratt fastnar dock i halsen när man ser sig omkring i dagens politiska landskap i Sverige och övriga Europa.
Vissa av nazismens idéer och tankar är alltjämt närvarande och livskraftiga i dagens politik. Och det inte bara i några obskyra nynazistiska grupper i det politiska landskapets utmarker. Nej, dessa idéer och tankar frodas och vädras i politikens mittfåror – i Sverige och i övriga Europa.
Orban i Ungern har genomdrivit en folkomröstning med frågan om landet skulle ta emot 1 300 flyktingar eller inte. Svaret blev nej. Det skulle äventyra existensen för 10 miljoner ungrare! Ett av alldeles för många lågvattenmärken i EU-haveriet vad gäller flyktingpolitiken. Och här i Sverige är det inte så värst mycket bättre, även vi har valt att vända ryggen mot medmänniskor i nöd. I sina strävanden att tillskansa sig makt drar sig så gott som ingen politiker för att anamma vilken populistisk trend som helst. Beskrivningen (i och för sig helt felaktig) av EU som ett freds- och solidaritetsprojekt känns mycket avlägsen.
Vi har kommit bort – långt bort – från Fredrik Reinfeldts vädjan om att vi skulle öppna våra hjärtan. Jag hörde förresten i veckan Reinfeldt från någon TV-soffa markera att Sverige tidigare hade haft en medkännande och ansvarsfull attityd till människor på flykt undan krigets fasor (kom tillbaka Fredrik, allt är förlåtet!).
Vanlig omtanke och minsta lilla mått av empati borde rimligen leda till att vi i Sverige och övriga Europa utan vidare tog emot alla som vill kom hit (det skulle ändå antagligen röra sig om mindre än en procent av folkmängden i Europa!). Om man dessutom anser ett ekonomiskt argument behövligt så är en massiv invandring en absolut förutsättning för att vi ska kunna behålla och utveckla vår välfärd. ”De stora flyktingströmmarna innebär en jättelik utmaning” har det hetat. Det är inte bara vanligt skitsnack, det är kvalificerat skitsnack. I stället handlar det om bristande vilja kombinerad med ett politiskt ledarskap paralyserat av rädsla för utfallet av nästa opinionsmätning samt det förhållandet att vi de senaste 30 åren har monterat ned vår mödosamt uppbyggda samhällsgemenskap. Men – som Anders Borg sammanfattade vad man åstadkommit under hans 8 år i regeringen – vi har vunnit friheten att köpa huvudvärkstabletter i mataffären! Inte illa va?